CENTIM saŋti4m, äfv. sän- l. sen-, stundom -tim4 (sännti´m Dalin), r. (m. Dalin(1850)); best. -en; pl. -er. Anm. I pl. förekommer äfv. den fr. formen centimes, t. ex. SvD(L) 1903, nr 267, s. 1.
Etymologi
[af fr. centime (infördt 1795), bildadt till cent, hundra, efter mönstret af décime, tionde(afgift), eg. tiondedel, af lat. decima (pars), af decimus, (den) tionde. Jfr Darmesteter]
benämning på hundradedelen af (den franska myntenheten) en franc, motsv. 0,72 öre i sv. mynt; mynt af denna valör. Nicander Minnen 1: 285(1831). Inträdet (till teaterföreställningen) kostade trettio centimer. Nyblom Bilder 234(1864).
