publicerad: 1904
CHARGE ʃar4ʃ (scharrsch Dalin), r. (f. Dalin (1850), Wenström (1891)); best. chargen ʃar4ʃen; pl. charger ʃar4ʃer, äfv. (i sht i mellersta o. norra Sv.) 32.
Ordformer
Etymologi
[jfr t. o. eng. charge, af fr. charge, af senlat. carrica, (kärr)last, börda, vbalsbst. till carricare (se CHARGERA)]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (numera mindre br.) tjänst, syssla, ämbete. RARP 3: 101 (1638). Fångar, som .. ähre af hög charge. Oxenst. brefv. 8: 376 (1642). Hans mening och afsickt (var), at blifva Fält-Herre i Lithauen; Men .. Konung Stanislaus hade redan gifvit den Chargen åt Försten Wieznowiski. Nordberg 2: 297 (1740). (Flottans officerskår) ökades .. af Konung Carl XII med en ny charge under namn af Kommendör. Gyllengranat Sv:s sjökr. 2: 171 (efter handl. fr. 1778). Regl. f. fl. 1788, s. 57. Dalin (1850). — jfr HOF-CHARGE.
2) [jfr fr. être à charge à quelqu'un] (†) i förb. vara ngn till charge, vara ngn till besvär, ligga ngn till last. Sahlstedt (1769).
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (numera knappast br.) mil. angrepp, attack. I denne skermützel ähr ingen af dhe våre blefven slagen i sielfve chargen. A. Oxenstierna Skr. 1: 111 (1627). Så snart jag kom honom (dvs. fienden) med rytteriet .. något närmare, och lätt (dvs. lät) våra gå till charge. Oxenst. brefv. 8: 369 (1642). Dalin (1850). — särsk. om kavalleriattack: chock. NF 20 (1896).
4) [jfr fr. charge, laddande af skjutvapen] (numera knappast br.) mil. eldgifning (med inbegrepp af nödiga trupprörelser, handgrepp osv.). (Ett visst) sätt at ladda och lägga geväret på axlan observeras hela Chargen igenom. Regl. f. inf. 1751, s. 162. Regl. f. kav. 1795, II. 2: 204. En ihållande charge. KrigsVAT 1850, s. 244. ”Liflig charge” är detsamma som liflig eldgifning. NF (1878). — jfr INFANTERI-CHARGE.
5) [efter motsv. anv. af charge i fr. konstnärsspråk; i fråga om bet.-utvecklingen jfr KARIKATYR] (föga br.) konst. konkret om teckning o. d.: karikatyr; jfr CHARGERA 5. ”Chargerna” .., dessa med bläck tecknade och stundom laverade ”speritningar”, som .. gerna åtfölja brefven (från Sergel) till de koresponderande vännerna. Göthe Sergel 224 (1898). Därs. 268. — jfr PORTRÄTT-CHARGE.
6) [jfr eng. charge] tekn. i fråga om järn- o. ståltillverkning (efter nyare metoder, särsk. bessemermetoden) samt tillverkningar vid hvilka liknande förfaringssätt användas; jfr BESKICKNING.
a) om viss mängd råvara m. m. som på en gång insättes i en (smält)ugn. Tekn. tidn. 1871, s. 115. I min närvaro blåstes följande charger. Tekn. tidskr. 1879, s. 66. (Stål-)Götena vexla mellan 40—120 kg., och är chargen (utslaget) c:a 180 kg. SD(L) 1901, nr 276, s. 6. — jfr BESSEMER-CHARGE.
b) behandling i (smält)ugn af råvara m. m. Chargen räcker tjugo minuter. Chargernas förlopp. Tekn. tidskr. 1879, s. 15.
7) [jfr eng. charge; med afs. på bet.-utvecklingen jfr PÅLAGA] (mindre br.) om tillverkningsafgift på socker o. d.; beskattning. P. Klason i LAHT 1892, s. 69.
Ssg: (4) CHARGE-TAPPHÅL3~02 l. ~20. [jfr d. chargeer-tappeleie] (numera knappast br.) om hvartdera af de båda hål i en lavett i hvilka en kanons tappar hvila under eldgifningen. Reinhold Ordb. (1838). Sehman Fr.-sv. ordb. (1842, under encastrement de tir).
Spoiler title
Spoiler content