publicerad: 1904
CHOCK ʃok4, r.; best. -en; pl. -er40, äfv. (i sht i mellersta o. norra Sv.) 32.
Etymologi
[af fr. choc, stöt, häftig sammanstötning, af ä. t. schock, mht. schoc, fht. scoc, kast, stöt (jfr SKAKA); jfr de jämväl från fr. lånade t. choc, eng. shock, sbst.]
1) mil. anfall som företages af rytteri i sluten ordning, i hastigaste takt o. med blanka vapen i afsikt att spränga l. kullkasta en fientlig afdelning; stundom om själfva inhuggningen; äfv. om anlopp som företages af beriden (polis-) styrka mot en packad folkmassa för att skingra den. Ödmann Str. saml. 2: 122 (1785). Sjelfva anfallet på fiendtliga squadron kallas choc. Regl. f. caval. 3: 159 (1793). Dock fick man vara trygg och van / För att ej blekna vid hans (dvs. Kulneffs) choc. Runeberg 2: 94 (1848). Svenska rytteriet synes vid denna (dvs. trettioåriga krigets) tid hafva varit det enda, som till anfall begagnade choquen i galopp. Mankell Fältsl. 1: 54 (1857). Den hastigaste takten bör .. sparas till sista momentet, sjelfva inbrytningen (chocken). Uggla Krigsk. 218 (1880). G. Björlin i Hist. tidskr. 1886, Bil. 3, s. 2. Därpå rides (af skvadronen) en chock så att marken dånar. Strindberg Ensam 79 (1903). jfr KAVALLERI-CHOCK. — i allmännare anv. Han stormar vredgad fram vår Riddare till möte. / Men Hüon för hans choc man icke vackla ser. Stjernstolpe Ob. 234 (1816). — mer l. mindre bildl. o. oeg. (ofta hvard. o. skämt.): angrepp, anfall. Göra chock på smörgåsbordet. Förlägenheten (öfver kabinettskassans brist) skulle begagnas till en stor chock på systemet d. ä. Majestätet. Stenhammar Bref 2: 244 (1841). Då grep jag till tärningar, käglor och kort — / Mot ödet jag började chocken. Blanche En födelsed. på gäldstugan 15 (1847). Första schocken på ett kvinnohjärta. De Geer Minnen 1: 89 (1847, 1892).
2) i allm.: (vid kollision o. d. uppkommande) häftig stöt l. skakning. Vid tågsammanstötningen var chocken så våldsam, att de flesta vagnarna urspårade.
3) om starka o. plötsliga intryck förorsakade af starka o. oväntade buller o. d. l. i allm. af något påfallande, uppseendeväckande, från det vanliga o. häfdvunna afvikande, som väcker obehag o. meddelar liksom en stöt åt nervsystemet. När min blick möter ett ord med en för mig främmande stafning, då får jag genom min synnerv en chok. Lundell Rättst. 73 (1886). Den choc, som denna tilldragelse (dvs. Swedenborgs ”syn”) framkallade hos Swedenborg, tyder bestämdt på, att den var hans första äkta hallucination. A. Herrlin i SDS 1903, nr 220, s. 2. — särsk. med. skakning l. plötslig rubbning af nervsystemet förorsakad af kroppsskada (särsk. gm operation) l. häftig förskräckelse. Den reflexparalys af hjertat, som uppstår efter våldsam och plötslig retning af periferiska känselnerver och som man betecknat med namnet shok. N. Martin i Hygiea 1877, s. 529. Lütken Läkaren som husvän 558 (1902). jfr: (Den sjuke) fick nyttja mercuren .., hvaraf fullkomlig choc visade sig, men utan at förenämnde olägenhet förbättrades. E. Acharius i VetANH 22: 25 (1801).
Spoiler title
Spoiler content