SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1904  
CIGAL siga4l, r. l. f. (m. Tranér Anakr. 180 (1830, 1833)); best. -en, äfv. -n; pl. -er; l. CIGALA siga4la l. 032, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr fr. cigale samt motsv. it. cicala, cigala, biformer till cicada (jfr Körting Lat.-rom. wb. (1901)); se för öfr. CIKAD]
sångcikad. En daggdroppa förslår, att mätta cigalen. Tranér Anakr. 180 (1830, 1833). Cigaln hör upp att slösa / .. Sitt dallrande, nervösa, / Som glaset sköra ljud. Snoilsky 4: 201 (1887). Hallström Venez. kom. 26, 36 (1901). Höra cigalorna spela. Därs. 207. — jfr SÅNG-CIGAL.
Ssg: CIGAL-SÅNG03~2.
Spoiler title