publicerad: 1904
CILIE si4lie, stundom 302, r.; best. -en; pl. -er. Anm. Stundom, i sht i ä. tid, användes den lat. pl.-formen cilia. Cilia (hos patienten) voro i oordning tilvuxne och stälde mot ögat. Acrel Chir. händ. 49 (1775). Byggnaden af cilia hos (maneten) Beroë pileus. Roget Naturlifv. 1: 162 (1843).
Ordformer
(cil Schulthess (1885; med pl. cilier). cilium Ekbohrn Främ. ord (1878; med pl. cilier). cilia S. Lovén Årsber. t. VetA 1845—1849, s. 379 (med pl. cilier))
Etymologi
[jfr t. cilien, pl., eng. cil, cilium (pl. cilia), fr. cil, af lat. cilium, ögonlock. Att det lat. ordet kommit att af anatomerna användas i bet. ögonhår, beror på missförstånd af Plinius Hist. nat. Lib. XI, cap. 37, num. 157 (se Hyrtl Onomatologia anatomica 118 (1880))]
1) anat. ögonhår. F. J. Björnström i Hygiea 20: 402 (1858). Enligt Moll och Donders utgör hvarje cilies lifslängd 100 dagar. Löwegren Ögonsjukd. 540 (1891, 1900). A. Dalén i Hygiea 1902, 2: 337.
2) zool. benämning på de hår som kanta fotleder osv. på vissa insekter.
3) [efter nylat. cilium, om dylika bildningar först användt af dansken O. F. Müller († 1784) i hans arbete Animalcula infusoria. Anledningen till benämningen synes vara, att dessa hår hos infusionsdjuren ofta synas ställda i rader] anat. o. zool. benämning på vissa hårlika, ytterligt fina utväxter från celler (hos djur o. växter), hvilka hos lefvande kroppar ständigt äro i automatisk rörelse: flimmerhår; stundom äfv. om snarlika trådar hvilkas rörelse beror af djurets vilja; jfr CIRR. S. Lovén i VetAH 1839, s. 227. Deras (dvs. de till släktet Planaria hörande maskarnas) kroppsyta är tätt beklädd af ytterst fina trådar, (cilier, flimmerorganer) som äro i en beständig rörelse, och förorsaka små hvirflar i vattnet. Sundevall Zool. 158 (1841, 1864). (Sars visar,) att de s. k. cilier, med hvilka velum (hos Gymnobrankierna) är besatt, icke äro att anse såsom flimmerorganer, utan såsom simmorganer underkastade viljan, och alldeles skiljaktiga från de flimmerhår, verkliga cilier, med hvilka fotens främre ända är besatt. S. Lovén Årsber. t. VetA 1845—1849, s. 92. Flimmercell med en enda stark cilie. Thorell Zool. 1: 20 (1860). Små hår, kallade vibrerande cilier. Därs. 94. Cilier finnas t. ex. på insidan af luftstrupen och dess förgreningar hos menniskan, hvarest de bidraga att bortföra det slem som der bildas. Tullberg Djurr. 52 (1885). Sedan länge kände man, att några större bakterieformer .. ägde särskilda lokomotionsorgan, gisseltrådar eller cilier. Sundberg Mikroorg. 43 (1895). — jfr BUK-, FLIMMER-, PANN-, RAND-, ÄND-CILIE.
Ssgr (i allm. till 3; jfr CILIAR): CILIE-APPARAT300 ~102. af cilier bestående apparat l. organ; jfr CILIAR-APPARAT. Hjuldjuren äro nästan mikroskopiska .. djur, som hafva en cilieapparat på hufvudet. Thorell Zool. 2: 420 (1865). —
-BAND~2. Den i hafvet fritt kringsimmande larven (till blötdjuret Pneumodermon) är i början cylindrisk och omgifven af trenne cilieband. Brehm III. 2: 312 (1876). Därs. 314. —
-BEKLÄDD~02, p. adj. (Mask-)slägtet Myzostoma, som har en platt, skiflik kropp med mjuk, öfverallt ciliebeklädd hud. Thorell Zool. 2: 440 (1865). Wallengren Cil. infus. 2: 58 (1895). —
-BÄRARE~200, r. l. m. Af baciller och spiriller äro ett stort antal ciliebärare och därmed rörliga. Sundberg Mikroorg. 43 (1895). —
-FÄSTE~20. Därs. s. 470. —
-GROP~2. med cilier försedd grop. Egendomliga sinnesorganer äro tvifvelsutan ciliegroparna .. vid främre kroppsändan hos Nemertinerna. Thorell Zool. 2: 434 (1865). —
-INFUSIONSDJUR~1020, äfv. ~1002. benämning på en viss afdelning af infusionsdjuren: cilierade infusionsdjur; jfr följ. Cilie-infusionsdjur (Ciliata). Brehm III. 2: 381 (1876). —
-KRANS~2. Quennerstedt Sv:s infus. 1: 34 (1865). Hos alla arter (af blötdjurssläktet Pneumodermon) försvinner (hos det utbildade djuret) den mellersta ciliekransen. Brehm III. 2: 313 (1876). Wallengren Cil. infus. 2: 46 (1895). —
-RÖRELSE~200. jfr -FLIMMER o. CILIARRÖRELSE. S. Lovén Årsber. t. VetA 1845—1849, s. 398. Cilierörelsen på tentaklernas (hos polyperna) utsida, genom hvilken vattnet hålles i ständig strömning, för äfven näringsämnen till djurets munöppning. Thorell Zool. 2: 457 (1865). —
Spoiler title
Spoiler content