SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1904  
CINKONIN siŋ1koni4n l. -å- l. -ω- (sinnkoni´n Dalin), n. l. r.; best. -et l. -en.
Ordformer
(ofta skrifvet cinchonin)
Etymologi
[jfr t. cinchonin, eng. cinchonine, af fr. cinchonine, bildadt år 1820 af upptäckarna af ifrågavarande ämne, de franska kemisterna Pelletier o. Caventou, medelst den i kemiska ämnesnamn vanliga afl.-ändelsen -ine (-in) af nylat. cinchona, kinaträdets vetenskapliga namn, hvilket gafs af Linné år 1742 till erinran om spanske vicekonungens i Peru gemål, grefvinnan Chinchon, som en gång medelst kinabark blef botad från frossa. Se Berzelius Årsber. t. VetA 1821, s. 116 o. NF (1879, under cinchona)]
kem. namn på en alkaloid som jämte kinin o. ett par andra växtbaser (jfr anm.) förekommer i kinabark o. som (ehuru i ringare grad) har samma fysiologiska verkningar som kinin. Grå kina innehåller endast cinchonin .. Gul kina håller quinine (dvs. kinin) med litet cinchonin. Berzelius Årsber. t. VetA 1821, s. 116. Dens. Därs. 1843, s. 260. Berlin Farm. 1: 212 (1849). Blomstrand Org. kemi 263 (1877). Cleve Kem. handlex. (1883). NF 20 (1896).
Anm. Ss. namn på ett par med cinkonin o. kinin närbesläktade, i kinabark förekommande alkaloider användas orden cinkonamin (NF 20 (1896)) o. cinkonidin (Därs.).
Ssgr: CINKONIN-HALT103~2. Berlin Farm. 1: 212 (1849). —
-HALTIG~2. —
-KRISTALL~02. Kindblad (1868). —
-SALT~2, sbst. Berzelius Årsber. t. VetA 1824, s. 192. Dens. Därs. 1843, s. 260.
Spoiler title
Spoiler content