SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1906  
DAGJÄMNING da3g~jäm2niŋ (da`gjämning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(daga- Lex. Linc. (1640; under æquinoctium), Krook Alm. 1701, s. B 3 a. dage- Lex. Linc. (1640), Fasciculus (1677, 1690). da- Swedberg Schibb. 268 (1716))
Etymologi
[af DAG o. JÄMNING; sannol. eg. en ellips för (det en gg påträffade) NATT- OCH DAG-JÄMNING (jfr t. tag-und-nacht-gleiche); jfr Tegnér Ellipt. ord 32 (1882); jfr d. jævndøgn, isl. jafndœgri, t. tagegleiche (Wikforss (1804), Heinrich (1814; under dagjämning)), tagesgleiche (Grimm Wb.), gr. ἰσημερία, samt t. nachtgleiche, holl. nachtevening, lat. æquinoctium (se EKVINOKTIUM); jfr äfv. DAG-JÄMNA, sbst., samt DAG-JÄMN o. DAG-JÄMNA, v.].
1) (numera mindre br.) likhet mellan dagens o. nattens längd. Vid jordens ekvator råder alltid dagjämning. Om Jordens axel vore lodrätt emot den plan, som hon röres uti, så vore Natt och Dag öfveralt altid lika, eller det vore en ständig Dagjemning. Duræus Naturk. 151 (1759). Dagjemning är öfver hela Jorden, då Solen är i någondera af dessa puncter (dvs. dagjämningspunkterna). Melanderhjelm Astr. 1: 34 (1795). Scheutz Jorden 226 (1856). — särsk.
a) (†) i förb. med verbet göra. När hon (dvs. solen) vpstijger til wår Hufwudpuncht (dvs. zenit), gör hon Wåren, och när hon åter nederstijger, Hösten: Och bådestädes Dagajämningen. Schroderus Comen. 37 (1640, 1647).
b) i bild; eg. om ett tillstånd då ljus och mörker äro jämnt fördelade; (tillstånd af) jämvikt i en människas lif, harmoni. Den trogna själen vandrar i ett främmande land, och i det landet är icke dagjemningen det vanliga tillståndet. Thomander Skr. 1: 615 (1856).
2) tidpunkt då dag o. natt äro lika långa; vanl. om de två bestämda dagar då detta förh. exakt inträffar, enl. nya stilen den 21 mars o. 23 sept.; ngn gg i ngt allmännare anv. Then olustige Hösten inställer sigh medh then andra Dagajemningen i heela Werlden. Thuronius Alm. 1665, s. B 2 b. H. Nicander i VetANH 2: 182 (1781). Sommarens dagar äro nu förbi, och, efter en hastig dagjemning, komma sedan vintrens. Wallin 2 Pred. 3: 53 (1824). Genom nordanvindens stormande, och dagjämningens ingång, då Oceanen starkast uppsväller, började snart härtåget att bortföras och kringdrifvas. Kolmodin Tac. 1: 88 (1833); jfr DAGJÄMNINGS-STORM. NF (1879).
3) (†) om solens passerande gm dagjämningspunkten; stundom närmande sig bet.: dagjämningspunkt. Första höstdagen när Solen giör des dagjemning. Rudbeck Atl. 2: 645 (1689). Dagjemningens och solståndets riktiga utstakning. Höpken 1: 224 (1745). (Anaximander) observerade .. dagjämningarne och Solstånden på en gnomon, som var uprest uti Lacedemon. P. Elvius i VetAH 10: 2 (1749). Man finner .. at Dagjämningarne och Solstånden icke komma med tiden at inträffa på samma Dagar, utan mer och mer draga sig tilbaka. Nicander Alm. 1799, s. B 3 b. Dagarnes längd är olika då solen är vid olika breddgrader, utom när hon är i dagjemningarna. Palmblad Lärob. i geogr. 13 (1835, 1851).
Ssgr: (1) DAGJÄMNINGS-310~ l. 300~ -CIRKEL(N)~20. astr.
2) om den storcirkel som jordekvatorns plan utsträckt gör på himlen; ekvinoktialcirkel, ekvatorscirkel. Orsaken til skymningarnas olika längd i åtskilde climater, är dagjämnings-Cirkelns och horizontens inbördes ställning. T. Bergman i VetAH 21: 248 (1760).
(1) -KOLUR(EN)~02. astr. den storcirkel som går gm de s. k. dagjämningspunkterna vinkelrätt mot himmelsekvatorn; jfr -CIRKEL 1. Melanderhjelm Astr. 41 (1795).
(1) -KRETS(EN)~2. (numera knappast br.) om (jord)ekvatorn. Bergman Jordkl. 5 (1766). Till uplysning .. bör märkas att skymningarne .. närmare dagjämningskretsen, aftaga i längd, så att, kort före Solens upgång, mörkret ännu råder. Ödmann Str. förs. 1: 95 (1799).
(1) -LINJE(N)~20. astr. ekvinoktiallinje(n); jfr -STRECK.
1) om jordekvatorn. Block Progn. 28 (1708). När (passad-)vindarne, närmare Dagjämnings-linien, aftaga och lemna .. vissa ställen uti stilla lugn. Ekeberg Præs. i VetA 1768, s. 8. Följande dagen passerade vi Dagjämningslinien. Landell Bligh 1: 31 (1795). Denna cirkel (hvars plan går gm jordens medelpunkt o. vinkelrätt mot dess axel) kallas Equator eller Dagjemningslinie, emedan de, som bo vid denna linie, beständigt hafva dag och natt lika långa. Bergstrand Tideräkn. 66 (1851, 1861). Från vändkretsen till dagjämningslinien. Svensén Jorden 445 (1887).
2) om himmelsekvatorn. Bergklint Sam. 1: 264 (1775, 1794).
3) om den räta linje utefter hvilken ekliptikan o. himmelsekvatorn skära hvarandra. Genomskärningen af denna storcirkels (dvs. ekliptikans) plan med himmels-eqvatorn är hvad vi kalla dagjemningslinien. Lindhagen Astr. 318 (1858).
4) i bild: gränslinje. Min själ passerar — får jag se en grå / Ruin, och så en rostig lans der inne — / Dagjemningslinien mellan nu och då. Strandberg 5: 134 (1862).
(1, 3) -MOMENT~02. astr. om tidpunkten för dagjämningens inträffande; jfr EKVINOKTIE-MOMENT. Melanderhjelm Astr. 1: 52 (1795).
(2) -NEDGÅNG~20 l. ~02. (tillf. bildn.) om (stället för) solens nedgång vid dagjämningstiden. Afrika ligger mellan Nilen och Herculis stoder, under himlahvalfvets sydliga del och sedermera under solens vinternedgång ända till dagjemningsnedgången, som inträffar vid Herculis stoder. Emanuelsson Polyb. 1: 334 (1833; gr. ἰσημερινῆς καταφορᾶς).
-PERIOD~102. Lidforss Dante II. 3: 54 (1902).
(1) -PUNKT~2. astr. om hvar o. en af ändpunkterna på den linje utefter hvilken himmelsekvatorn skär ekliptikan: ekvinoktialpunkt; jfr DAGJÄMNING 3. Corvin Styrm. 11 (1756). Hipparchus och Ptolemæus uptäkte återskridandet af Dagjämningspuncterne. Mallet Intr. i VetA 11 (1760). Melanderhjelm Astr. 1: 35 (1795). Rydberg Urpatr. 36 (1873). Dagjämningspunkternas framryckande. Lidforss Dante II. 2: 4 (1902).
(2) -STORM~2. storm som inträffar vid dagjämningen; jfr EKVINOKTIAL-STORM; jfr ex. från Kolmodin under DAGJÄMNING 2. Det är grufsamt at gifva sig i färd med dagjemningsstormarna. Leopold i 2 Saml. 7: 5 (1781). Internat. signalb. (1886). bildl. Lycklig den yngling, som i sin ålders dagjemningsstormar bevarar .. kärlekens första heliga minne okränkt. Topelius Tänkeb. 99 (1895, 1898).
(1) -STRECK(ET)~2. (knappast br.) = -LINJE 1. Det är nogsamt bekant .. att längre opp i Africa inemot den så kallade Aeqvinoctial linien eller dagjämningsstrecket, .. rägn faller, som himmelen vore öppen. Eneman Resa 1: 162 (1712).
-STÄLLNING~20. (föga br.) (himlakropparnas inbördes) ställning vid dagjämning. Kruhs Jordkl. 1: 22 (1881).
(1, 3) -TID~2. = DAGJÄMNING 2. J. Adelheim i VetAH 12: 225 (1751). Lindhagen Astr. 272 (1858). Det finnes en föreskrift, att kyrkan skall byggas mot öster, d. v. s. mot solens uppgång vid dagjämningstiderna. Hildebrand Medelt. 3: 177 (1900). bildl. Hans lifs dagjemningstid är all. Strandberg 5: 206 (1862; eng. they have passed life's equinoctial line).
(1, 2) -TIMME~20. astr. Vid Dagjämningstiden äro de (dvs. dag- o. nattimmarna) lika, och kallas då Dagjämnings-timar. Corvin Styrm. 31 (1756). Chierlin Sjöm. 83 (1777).
Spoiler title
Spoiler content