publicerad: 1906
DAG OCH NATT, r. l. m. l. f.?
(†) benämning på vissa föremål hvilka förete en skarp skiftning mellan ljust o. mörkt; jfr NATT OCH DAG.
I. benämning på vissa växter.
1) [jfr mnt. dach unde nacht, (ä.) t. tag und nacht, tag und nacht kraut, tag und nacht gleich, d. dag og nat. Anledningen till namnet är möjligen, att de mörkgröna bladen af ifrågavarande växt äro genomskinligt punkterade] om den till familjen Urticaceæ hörande växten Parietaria officinalis Lin. (af äldre botaniska förf. kallad Parietaria vera l. Helxine vera); jfr BLID-NÄSSLA, GLAS-ÖRT, NATT OCH DAG, SANKT PEDERS-ÖRT, VÄGG-VÄXT, VÄGG-ÖRT. Var. rer. 58 (1538). Parietaria vera .. S. Pedersört, Dagh och Natt. Franckenius Spec. (1638, 1659). Lex. Linc. (1640; under helxine). I. Erici Colerus 1: 196 (1642). Tillandz (1683). Ett gurgelwatn, som på thetta sättet kan giöras: Man tager bladen af Kattost, .. Dag och Natt, Kåpegräs, .. af hwartera fyra lod. Linder Fross. 42 (1717). Serenius (1734; under pellitory).
2) [jfr ä. t. tag und nacht, tag und nacht kraut. Anledningen till namnet synes vara den skarpa motsatsen i färg mellan de höggula blommorna o. de violettblå skärmbladen hos Melampyrum nemorosum; jfr med afs. härpå LAND(S)KNEKT(AR) samt SVENSKA MILITÄRE ss. folkliga benämningar på samma växt] särsk. i förb. gemen (dvs. vanlig) dag och natt o. vild dag och natt; om vissa arter af det till fam. Personatæ hörande släktet Melampyrum Lin. (af äldre botaniska förf. äfv. kalladt Parietaria), särsk. arten M. nemorosum Lin.; jfr NATT OCH DAG, LUND-KOVALL. Parietaria vulgaris septent(r)ionalium. Gemeen dagh och natt. Franckenius Spec. (1638). Wild Dagh och Natt, medh blåå bloma. Därs. C 4 b (1659). Wild Dagh och Natt medh guul bloma. Därs. D 1 a. Parietaria major. Dag ock Natt den större. — Minor. Dag ock Natt den mindre. Rudbeck Hort. bot. 86 (1685). Melampyrum latifolium ..: Parietaria Lipsiensium, Kohwete med brede blåå och gröne blad, och gohl blomma, Oächta dag och natt. Linder Flora Wiksb. 24 (1716).
3) [namnet har väl gifvits åt ifrågavarande växt på grund af den skarpa motsatsen i färg mellan den svartröda disken o. strålblommorna, hvilka äro hvita ofvan o. rödbruna inunder] om den till fam. Compositæ hörande växten Dimorphoteca pluvialis Mönch (Calendula Lin.); jfr REGN-VISARE, NATT OCH DAG. Hoffberg Växtr. 334 (1792).
II. [benämningen syftar på den skarpa motsättningen mellan färgerna i sköldens båda hälfter. Jfr namnet Natt och dag på en ännu fortlefvande, från medeltiden stammande adlig ätt, hvars medlemmar som vapen föra en delad sköld i guld o. blått (se Hildebrand Medelt. 2: 565); jfr äfv. följ. språkprof: Thet öfra Fäldtet .. är blått, .. det nedra Fäldtet .. är liust, och repræsenterar dagen. Bechstadius Siöman 22 (1734)] sköldemärke bestående i en delad l. klufven vapensköld hvars båda hälfter hafva skarpt motsatta färger (t. ex. guld o. blått l. silfver o. grönt). Effther ibland samme breff finnes ju så väll the, ther före dag och natt, som gripzhuffvudt, synes oss, att flere ju så godh rätt till för(eskref)ne cantoriam haffve som I (dvs. Birger Nilsson Grip) eller edre medterffvinger. G. I:s reg. 22: 397 (1551). Niels Boosson .. förer dag och natt. Därs.
Ssgr (till I 1, †): DAG OCH NATT-FRÖ. Dag- och Natt-frö, som på Latin kallas parietaria. Roberg Beynon 85 (1709, 1727). —
Spoiler title
Spoiler content