DAMPA dam3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o. 1).
Etymologi
[jfr d. dampe, af damp (se DAMP, sbst.2); jfr äfv. eng. damp, v., af damp, fuktig; se för öfr. under 1 o. 2]
(i sht i fackspr.)
1) [jfr eng. damp, v., med liknande bet.] (medelst en liten kudde o. d.) fukta (ett till pressning afsedt klädesplagg l. tygstycke osv.); stundom äfv. innefattande den därpå följande pressningen o. i så fall väsentligen sammanfallande med bet. 2. Dampa benkläderna, innan de pressas.
2) [sannol. af d. dampe med liknande bet.] med het ånga behandla (tyger, pälsverk, klädesplagg o. d.) för att förbättra utseendet; särsk. om ett sådant behandlingssätt ss. föregående (väfnaders osv.) pressning; stundom äfv. innefattande pressningen o. i så fall väsentligen sammanfallande med bet. 1. Kläder repareras och dampas (nutida tillkännagifvande på en skylt i Malmö).
Särskild förbindelse (till 1 o. 2):
DAMPA UPP10 4. medelst dampning förhöja utseendet på (ett plagg).
Ssgr: (1) DAMP-DUK3~2. fuktig duk hvarmed man fuktar plagg som skola pressas (för hand); jfr -TRASA. —
(1) -DYNA~20. liten kudde att fukta plagg som skola pressas. —
(2) -MASKIN~02. —
