SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1907  
DANNEKVINNA dan3e~kvin2a (da`nnequinna Weste), f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(dande- Dipl. dal. 2: 47 (1525), Bureus Suml. 49 (i handl. fr. 1527), Sv. ords. A 4 b (1604: dande quinde hädare), Lundegård 1 Dr. Marg. 188 (1905; arkaiserande). danne- BtFH 3: 157 (1544) osv. dane- Bidr. t. Åbo hist. I. 2: 142 (1625), Växiö domk. arkiv 1650, nr 20, M. Simmius (1685) hos Dybeck Runa 1842—43, 2: 63; dana- Kolmodin Qv.-sp. 1: 82, 227 (1732). dan- Lucidor Hel. F 1 a (1672: Danquin-Skåål), Stjernstolpe Arndt 3: 47 (1808))
Etymologi
[af DANNE o. KVINNA; jfr fsv. donde (dande, danne) qvinna, ä. d. dandekone, dandekvinde, d. dannekvinde, fnor. dándi kona]
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. (ä.) d.] (numera nästan bl. arkaiserande) förträfflig, duktig, präktig, hederlig, ärbar, rättskaffens, aktad, ansedd (i sht gift) kvinna (med undantag för den äldsta tiden användt i sht om kvinna af borgar- o. bondeklasserna); (gift) kvinna sådan hon bör vara; ärbar hustru; duktig husmoder (jfr 3). Bureus Suml. 49 (i handl. fr. 1527). Om wij äre en ährlig danneqvinne eller någon tidt leegatt under ehn danneqvinnes hierte. Ebba Lilliehöök (1587) i Vg. fornm. tidskr. II. 2—3: 104. Widh thenne tijden affördes åth Danmarck många Fruer, Jungfruer och andre Danneqwinnor. Girs G. I 28 (1630). Then Salighe Mannen war född vthi Rooslagen i Borstilla Sochn, aff en ährligh beskedeligh Danneman och Danneqwinna. Vigæus Horol. E 5 a (1632). Munkarne låte strax göra (munk-)Kapper åt thesse tree Danneqwinnor. Lindner 31 (1641; ironiskt). Hon låter sigh fulle winna, så giör mång Danneqwinna. Grubb 400 (1665). Kolmodin Qv.-sp. 1: 82 (1732). Cavallin (1875). Hildebrand Medelt. 1: 466 (1884). Äreskändare! .. Du didde aldrig en dandekvinna! Lundegård 1 Dr. Marg. 188 (1905). — särsk. (†) med förbleknad bet., i förening med ett namn, närmande sig karaktären af en (heders)titel; jfr DANNEMAN 1 c β. De gode folk Erlig Danneman Bengt Persson, hans hustru Erlig Dannequinna Karin Sunedotter. Växiö domk. akt. 1653, nr 281. Nordforss (1805). Weste (1807).
2) (numera föga br.) allmogekvinna, bondhustru; en dannemans (se d. o. 2) hustru (l. änka); vanl. med hedrande bibet.; jfr DANNEMAN 2. Danneqvinna .. Paysanne. Nordforss (1805). Dalin (1850). Husmodern i dessa hem (dvs. de mera bildade hemmen på landet) var ofta lika angelägen om iakttagandet af gamla bruk och ”hex” som någonsin danneqvinnan och torparhustrun. Sundblad G. seder 167 (1888). Björkman (1889).
3) [jfr motsv. anv. i fsv., i sv. dial. o. i fnor.] (†) äkta hustru; gift kvinna, matrona; husmoder. Heer med eder och edhra erlighe dandeqwinne gud beffalendes. Dipl. dal. 2: 47 (1525). Erich Oolson med sijn käre dannequinne. BtFH 3: 157 (1544). Nu säger hoon sig hafwa warit medh barn och thet ähr henne förgångit, tå äger hon thet bewijsa medh tweggia danneqwinnor, som sanferdige äre. Lagförsl. 317 (c. 1606). En åtskildnadt må skee emillan hederlighe Dannequinnors Kyrkiogångh (dvs. kyrktagning), och deres som sigh medh otucht förgripa. KOF 1: 405 (c. 1618). Effter Bröllopet warda the Man, (Danneman) och Huustroo (Danneqwinna) kallade. Schroderus Comen. 592 (1640, 1647). Sahlstedt (1773; med beteckningen ”rustic(e)). Öhrlander o. Leffler (1852). jfr: Käringen tog sin svarfvade rock och dorfva sin man för pannan. / Så gör hvar ärlig danneqvinna, när som mannen börja larma. J. Nordlander i Landsm. V. 5: 66 (1886; bygdemålsfärgadt). — särsk., i fråga om ä. tiders bröllopsseder, ss. hederstitel åt den nygifta hustrun; jfr DANNEKVINNE-SKÅL samt DANNEMAN 3 slutet. Brwdh och Brwdgumme skola dricka sin Hwssbondes och Danneqwinnes skåll. A. J. Gothus Thes. ep. 4: 48 (1619; möjligen ssg). Dricka Dannemans och Danneqwinnans skåål. Loccenius Ant. sveogoth. 157 (1670). Sedan talet för Dannemans och Danneqvinnans skål är hållit. Hülphers Dal. 274 (1762). jfr: Då man fordom, vid våra nordiska förfäders bröllop, drack dannemannens och danneqvinnans skål, menades dermed det nygifta parets skål. Dalin (1850; i anm. under danneman).
Ssgr: A: (3) DANNEKVINNE-DRÄKT. (-qvinno-) (†) Nästa Söndag efter Bröllops-dagen inställer sig den nygifta och unga hustrun i Kyrkan, utsirad med den fordna och alfvarsama Danneqvinnodrägten. Lenæus Delsbo 207 (1764).
(1) -HÄDARE. (†) Dande quinde hädare och Jungfru skendere och preste fiende, få aldrigh en godh ände. Sv. ords. A 4 b (1604).
(jfr 3 slutet) -SKÅL3010~2. (-quinno- Bureus; -qvinnas- Dalin; -qvinnes- Simmius; danquin- Lucidor Hel. F 1 a (1672)) (fordom)
a) skål med hvilken den nygifta hustrun på bröllopet drack sin nyblifne make till; jfr HUSTRU-SKÅL samt DANNEMANS-SKÅL a. Lika såsom wår vnge daneman för een stund sädan drack sin kiäre brud till, sin Heders Husbonde och Dannemans skål, alt så står nu och wår unge Brudh här, och will .. dricka honom till igen sin Heders Hustro och Dannequinno skåll. Bureus Suml. 80 (c. 1600). M. Simmius (1685) hos Dybeck Runa 1842—43, 2: 63.
b) i uttr. dannemans- och dannekvinneskål, se DANNEMANS-SKÅL b.
B (†): DANNEKVINNAS-SKÅL, se A.
C (†): DANNEKVINNES-SKÅL, se A.
D (†): DANNEKVINNO-DRÄKT, -SKÅL, se A.
E (†): (1, 3) DANNEKVINNOS-HJÄRTA. (Bruden) lofwar .. (sin man) ett ährlighit Danneqwinnos hierta. A. J. Gothus Thes. ep. 4: 50 (1619).
F (†): DANNKVINN-SKÅL, se A.
Spoiler title