DANSÖRSKAP dansö3r~ska2p l. dansœ3r~, äfv. daŋ-, äfv. 04~1, n.; best. -et.
(tillfällig bildn.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara dansör; särsk. till DANSÖR 1. En dansör vid k. teatern .., som trots sitt dansörskap antogs till amanuens vid k. mynt-kabinettet. R. Bergström i Ord o. bild 1894, s. 226.
