DARRARE dar3are2, m.; best. -en l. -n; pl. =.
a) [jfr (ä.) t. zitterer, fr. trembleur (f. -euse); efter eng. quaker i motsv. anv.] (†) kväkare. Lind (1749; under zitterer). jfr: Ett religionssamfund .. hvars anhängare af sina motståndare fingo smädenamnet Qväkare (d. ä. darrare ..). Cornelius Lärob. i kyrkohist. 93 (1860, 1875).
b) [jfr fr. (les) trembleurs] (föga br.) i sht i pl. best.: benämning på vissa religiösa svärmare som uppträdde före o. under de s. k. kamisardkrigen i Cevennerna i södra Frankrike o. som utmärkte sig gm en af konvulsiviska l. epileptiska anfall åtföljd extas. J. V. Broberg i Med. archiv III. 1: 11 (1866).
