SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
DATIV da3~ti2v l. dati4v, stundom da4~ti1v l. dat3~i2v (dati´v Weste, Dalin (1850)); best. -en; pl. -er; stundom DATIVUS dati4vus l. da3~ti2vus, stundom da4~ti1vus l. dat3~i2vus (— ∪ ∪ i vers C. F. Dahlgren 2: 278 (1843)); best. -tiven; pl. -tiver; r. (l. m.).
Ordformer
(dativ Lindströmer It. gram. 24 (1803) osv.; dativen (best. sg.) Rosenstein i SAH 1: Föret. 24 (1801) osv. dativus (utan lat. böjning) Trendelenburg Gram. gr. 87, 91 (1801) m. fl. Anm. I ä. tid nyttjades ordet med fullständig lat. böjning. Wallenius Proj. H 4 a (1682). Swedberg Gram. 39 (1722). Sommelius Gr. gram. 66, 68 (1759). Dahl Gram. lat. 155 (1796) har: i Dativus, men: Två Dativi)
Etymologi
[jfr t. dativus, eng. dative, fr. datif, af lat. (casus) dativus (af dare, gifva), öfv. af gr. (πτῶσις) δοτική, (kasus) som betecknar l. har afseende på ett gifvande]
språkv. kasusform (i sht inom de indoeur. språken) som betecknar den person l. sak åt hvilken ngt gifves l. är ämnadt l. till förmån för hvilken ngt sker l. till hvilken ngt står i ett visst (indirekt) förhållande; äfv. om själfva betydelseförhållandet (oberoende af dess språkliga uttryck); det indirekta objektets kasus. ’Stundom', ’lagom', ’ömsom' äro egentligen gamla dativer. Etisk dativ (vanl. i lat. form: dativus ethicus). (Efter de gamla kasusändelsernas bortfall) blef (det) lätt att med en preposition utmärka dativen. Rosenstein i SAH 1: Föret. 24 (1801). Dativen besvarar frågan: åt, (för, till) hvem? t. e. Jag lemnade brefvet åt betjenten. Gif herrarna rum. Gör din vän den tjensten. Han sade (åt, för, till) min bror, att ... Moberg Gram. 31 (1815). Dat(i-vus:) åt Herren. Svedbom Sv. spr. 47 (1824, 1828). Svenska nomina hafva väl ingen särskild kasualändelse för dativus ... Till sin inre betydelse måste dock dativus finnas i Svenskan, så väl som i andra språk. Boivie Sv. spr. 285 (1834). Står ej den narren och jönsen och jäcken / Och uppå Mensa ej dativus vet. C. F. Dahlgren 2: 278 (1843). Om dativen ursprungligen är en rent grammatisk kasus med grundbetydelsen af ”den eller det satsen gäller, har afseende på”, eller en lokalkasus till svar på frågan ”hvarthän”, måste t. v. lämnas oafgjordt. NF 8: 476 (1884).
Ssgr: DATIV-FORM30~ l. 03~2, pl. -er. Söderwall Hufvudep. 87 (1870). O. Östergren i Arkiv f. nord. filol. 18: 22 (1902).
-OBJEKT~02. indirekt objekt. Hammarsköld Gr. spr. 118 (1818). Svedbom Satsl. 30 (1843, 1855). Brate Sv. spr. 164 (1898). (De substantiviska bestämningar till ett adj.) som på främmande språk skulle uttryckas med dativ .. (benämnas af många) dativobjekt. Beckman Sv. spr. 50 (1904).
-ÄNDELSE~200. Söderwall Hufvudep. 60 (1870). A. Noreen i Arkiv f. nord. filol. 8: 144 (1891).
Spoiler title
Spoiler content