SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
DATIV (om uttal jfr DATIV, sbst.; dock användes för adj. uttalet 04 af åtskilliga, som för sbst. föredraga uttalet 3~2 l. 4~1), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr eng. dative; af lat. dativus (se vidare under DATIV, sbst.)]
adj. till DATIV, sbst., = DATIVISK. Vinterbladet 1853, s. 85. Det dativa -u i neutr(um) af adj(ektiv) och en del pron(omina). Rydqvist SSL 2: 619 (1860). Därs. 5: 137 (1874). De dativa adverbialbildningarna. Schwartz Kasus 94 (1878).
Anm. Se anm. under DATIVISK.
Spoiler title
Spoiler content