SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
DATT dat4, sbst.1, r. (l. m.); best. -en.
Ordformer
(tatt Rondeletius 86 (1614))
Etymologi
[jfr sv. dial. datt, slag, stöt (Hälsingland; Rietz), natthugg (Närke, Blekinge, Rietz; Västergötland, Hof Dial. vestrog. (1772)), samt d. dial. dat, lätt slag (Jutland; Feilberg); af oviss härkomst; möjl. besläktadt antingen med DASKA l. med isl., nor. detta, falla (tungt), sv. dial. detta, falla (lätt), falla ner (jfr DÄTTA)]
eg. lätt slag; i riksspr. bl. förekommande om l. med afs. på en lek, som består däri, att ngn af de deltagande gifver en annan ett lätt slag, hvarefter den träffade skall söka att i sin ordning upphinna ngn o. gifva denne slaget; jfr PJÄTT; särsk. om sådan lek utförd vid nattens inbrott (innan man skiljes för att gå till sängs): natthugg, nattklapp; jfr NATT-DATT. Leka datten. Slå datt(en). Ha datten, vara (träffad o.) i tur att söka upphinna o. träffa ngn annan. Få datten. Ge (ngn) datten. Ge datten tillbaka. Rudbeck Atl. 3: 749 (1698; i den lat. texten). Slå datt. Linné Ungd. 2: 115 (1732). Datten! eller der har du datten! Dalin (1850; utrop af den som har datten”, då han gifvit den åt ngn annan). Norman Goss. lek. 4 (1878, 1883). — (†) bildl. i uttr. leka datt med (ngn), prygla (ngn). Får Ruben wår granne på honom fatt / Han leeker medh honom hårdeligh tatt. Rondeletius 86 (1614). — jfr JÄRN-, TRÄ-DATT.
Spoiler title