DEBIT debi4t l. -bi4 (-i´t Weste), sbst.1, r. (m. Weste, Dalin(1850)); best. -en.
Etymologi
[jfr holl. debiet, t. debit, af fr. débit, vbalsbst. till débiter, utminutera (se DEBITERA II)]
(numera föga br.) försäljning, afsättning, afgång, åtgång. Jag .. gjorde snus-tobaks-horn .., för hvilka Ryssarne gåfvo oss 6, 7, 8, 10 à 12 styfver stycket, men bebiten var ej .. derpå särdeles stark. G. A. Piper(1711) hos Ennes C. XII:s krig. 2: 295. Salander Genv. t. slögd. 155(1754). Fins någon Präst, som förlorat en enda styfver genom debiten af Spinosas värk? SP 1779, s. 1172. Et af de svåraste hindren för vår tilkommande tidnings debit, ser jag förut komma at bestå af Postmästarenas snålhet, som utan all höfva höja arfvodet för sit .. besvär vid dess utdelande hvar å sin ort. Porthan Bref t. samt. 279(1802). (Jag har) hört att Ruges tidning .. med god debit börjat sin bana. J. V. Snellman(1844) i Förh. o. upps. 20: 145. Smedman Kont. 7: 21(1874). Lagus Kellgren Förord(1884). — (†) i öfverförd anv.: framgång, rykte. Detta begär att vara egen är en instinkt .. hos alla skapade varelser som vilja .. förskaffa sig debit i verlden. Unge Rappe 74(1835).
