SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
DEBAUCHÖR deb1åʃö4r l. de1-, l. -oʃ-, l. 4r, m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. débaucheur, hvilket dock bl. förekommer i bet. a; vbalsbst. till DEBAUCHERA]
(inom kretsar med fr. bildning)
a) (knappast br.) till DEBAUCHERA a: förförare. Salberg (c. 1690). Andersson Frem. ord (1845, 1857). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878). NF 3: 964 (1879).
b) (föga br.) till DEBAUCHERA b: person som för ett utsväfvande lif, rumlare, vivör, libertin. C. Livijn (1805) hos Hjärne Dag. f. drabbn. 164. Du är en debaucheur, men ej en sybarit. Dens. Därs. 232 (1806). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878).
Spoiler title
Spoiler content