publicerad: 1908
DEKADANS dek1adaŋ4s l. de1-, ngn gg -dan4s, r.; best. -en.
Ordformer
Etymologi
[jfr t. o. eng. decadence, af fr. décadence, af mlat. decadentia, som i sin ordning torde vara lånadt från ngn af de andra romanska formerna (jfr it. decadenza, span. o. port. decadencia), hvilka utgå från ett verb decadēre, af de, från, ned, o. cadēre, falla, den allmänt romanska motsvarigheten till lat. cadĕre (se KADENS)]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr., it., span. o. mlat.] (tillstånd af) förfall; såväl med afs. på en enskild person, ett folk, en institution osv., som i fråga om konst l. litteratur; i senare fallet dels om tillbakagång l. andlig afmattning (med hänsyn till uppfattningens friskhet l. inspirationens rikedom), dels om moraliskt urartande; stundom äfv.: tid af förfall osv. Den decadence, som bancoväsendet är råkat uthi genom creditivzedlarnes myckenheet. RARP 9: 447 (1664); jfr b. Biurman Brefst. 216 (1729, 1767). Pfeiffer (1837). C. Snoilsky (1892) hos Warburg Snoilsky 445. Politisk och moralisk dekadens. Kjellén Nat. saml. 80 (1902, 1906). Mot anklagelsen för dekadans hjälper alldeles icke att framhålla vår kulturs alla glänsande sidor. Norström Den nyaste män. 14 (1906). Nationell dekadans. SD 1907, nr 60, s. 8. Renässansens dekadens. Castrén Stormaktst. diktn. 4 (1907). jfr: Decadence, komma af sig. Swedberg Schibb. 262 (1716). — särsk.
a) (föga br.) om (stilriktningen under) barockens o. rokokons tid. Konstens falhet under decadensen. Estlander Konst. hist. 105 (1867).
b) [jfr fr. être en décadence l. dans la décadence, aller, tomber en décadence; jfr äfv. (ä.) eng. to fall in decadence] (företrädesvis om person) i uttr. på l. (numera nästan bl. framför adjektiv-attribut) (ut)i dekadans, mera hvard. äfv. på dekadansen, på förfall osv.; i sht i förb. vara (l. befinna sig) på dekadans(en) l. i dekadans, vara stadd på (i) dekadans, vara på förfall, vara afsigkommen, ”urspårad”, ”på kneken”, ”under isen”, o. komma på dekadans(en) l. i dekadans, råka på förfall, ”komma på sned”, ”urspåra”; jfr anm. nedan. Vara i Decadence. Vara af sig kommen. Sahlstedt (1769). Vår Hofrätt är tämmel(igen) i decadence: den ene är (el(ler) gör sig) sjuk då och den andre då. Porthan Bref t. Calonius 558 (1799). Tänderna äro .. tyvärr på dekadans. .. För öfrigt är människan ingalunda på dekadans. F. A. Dahlgren (1840) hos Dahlgren 2 Ransäter 100. De damer, här (dvs. på den omtalade danslokalen) samlas, skola vara de redan på dekadens stadda. Snellman Tyskl. 26 (1842). Det sista skottet af en släkt i fysisk dekadans. Lundegård Titania 159 (1892). Vi äro i dessa tider .. stadda i nationell dekadans. N. Beckman i Verdandi 1906, s. 145.
2) [jfr ä. t. In Decadence kommen ist so viel, als in Verachtung oder ins Abnehmen kommen (Allg. Schatzkammer der Kauffmannschafft (1741; under decadence)); jfr äfv. it. decadenza da un diritto, upphörande af en rättighet] (†) aftagande l. upphörande af brukligheten af ngt; särsk. i uttr. komma i dekadans, råka i misskredit l. glömska, komma ur bruk. Sedan .. deras (dvs. utanverkens) fehler och huru them lätt woro at bijkomma (dvs. komma åt), är bekant blefwen, äro dhe uthi sådan decadans komne, at man .. af .. uthan Wärcker liten (dvs. litet) eller helt intet will hålla. Smoll Fortif. 45 (1693). jfr: Decadence, komma .. vr ordningen. Swedberg Schibb. 262 (1716).
Ssgr (till 1): DEKADANS-DIKT103~2. jfr -LITTERATUR. En erotisk dekadans-dikt. G. Göthe i Nord. tidskr. 1907, s. 132 (öfverskrift). —
-FIGUR~02. om person; jfr DEKIS, DEKIS-FIGUR (se anm. nedan) samt DEKADENT-FIGUR. En vidrig dekadansfigur. SD 1907, nr 65, s. 7. —
-FÖRFATTARE~0200. författare som representerar en dekadent riktning l. tillhör en dekadansperiod inom litteraturen; jfr -DIKTARE, -LITTERATUR samt DEKADENT II. De .. danska dekadansförfattarna, snobbiga unga herrar, som funno ett nöje i att utmåla sig sjelfva och sina likar som raffinerade moraliska vidunder. K. Warburg i AB(L) 1895, nr 277, s. 2. Öberg Makter 2: 178 (1906). —
-LITTERATUR~0002. litteratur som vittnar om dekadans; osund litteratur; jfr -DIKT, -DIKTNING, -KONST. En mängd förryckt och osund dekadenslitteratur. Wirsén i PT 1895, nr 151, s. 3. GHT 1895, nr 259, s. 1. —
-TID~2. jfr -PERIOD. Reaktions- och dekadenstider. Strindberg Tr. o. otr. 2: 232 (1887, 1890). Wirsén i PT 1906, nr 58 A, s. 3.
Anm. I hvardagsspråket användes ofta en förkortad form dekis (med afs. på bildningen jfr BAKIS, BONDIS, CESSIS, CHAMPIS m. fl.), i sht i uttr. på dekis (jfr ofvan 1 b). E. H. W. Tegnér i Forh. nord. filologmøde 1881, s. 68. Lundquist Vid aftonl. 140 (1891). Jag tittade närmare på min stackars vän och såg, att han var bra nog på dekis. Ord o. bild 1896, s. 319. Rikets skuldsättning syns inte bara i hypotekslånen och kommunernas dekis. Strindberg Göt. r. 281 (1904). Henrik Almer befinner sig på dekis. SD 1907, nr 111, s. 10. Kortformen torde dock förnämligast afse ett ovårdadt l. sluskigt utseende, under det att (på) dekadans mera syftar på belägenheten i dess helhet, i såväl yttre som inre afseende. Stundom användes om person den i anslutning till ofvan nämnda uttr. bildade ssgn dekis-figur (jfr DEKADANS-FIGUR). SD(L) 1898, nr 570, s. 4. Öberg Sonen 24 (1905). Stundom nyttjas äfv. i samma bet. dekis ss. sbst. (jfr DEKADENT 2). Han och fyra andra likadana ”dekisar” logerade .. i en mangelbod. Lundquist Vid aftonl. 135 (1891).
Spoiler title
Spoiler content