DEKAEDER dek1ae4der (fyrstafvigt) l. de1-, r. l. m.; best. -dern, sällan -dren; pl. -drar—40, stundom —32.
Etymologi
[jfr t. dekaeder, eng. decahedron, fr. décaèdre, af gr. δέκα (se TIO) o. -εδρον, eg. neutr. af -εδρος, adj., som har så o. så många ytor (bl. ss. senare led af ssgr; jfr ἑξάεδρος, som har sex ytor (se HEXAEDER)), till ἕδρα, ngt hvarpå man kan sitta, säte, bas osv. (se under SITTA)]
(mindre br.) mat. kropp med tio ytor; tioplaning, tiokant. Pfeiffer (1837).
