DEKALKOMANI de1kalkom1ani4 l. dek1-, l. -å- l. -ω-, l. 01004, r.; best. -en, äfv. -n.
Etymologi
[jfr t. dekalkomanie, eng. decalcomania, af fr. décalcomanie, af (en i anslutning till andra ord med första ssgsled på -o bildad ssgsform till) décalquer, trycka af (en bild på en yta), o. manie, vurm (se MANI)]
a) abstr.: benämning på en metod för öfverföring af på papper tryckta, kolorerade bilder på annat papper l. på yta af glas, metall, trä, på siden osv., dels (i sht i mellersta o. norra Sv.) i fråga om ett vanligt tidsfördrif för barn, dels tekn. i fråga om dekorering i industriens tjänst; metakromatypi. Reg. t. patent 1885—89. I lackeringsverkstäderna lackeras (vid tillverkning af symaskiner) metallen i glänsande svart färg, och sedan pålägges guldet och de lysande blommorna med dekalkomani. SD 1899, nr 119, s. 5. 2 NF (1906).
b) konkret o. koll.: (bok l. karta l. samling af dylika) för öfverföring afsedda bilder (se DEKALKOMANI-BILD); i sht om sådana som äro afsedda till tidsfördrif för barn.
Ssg: (a) DEKALKOMANI-BILD10103~ l. 01003~2. metakromatypi-, transport-, öfvertryck(s)bild, ”tryckstycke”, ”tryckbild”. De första decalcomaniebilderna kommo från Paris och syntes till en början vara en fransk leksak, men efter få år hade de erhållit en oväntadt stor betydelse för dekoreringstekniken. Ekenberg (o. Landin) 216 (1889). Tryckmassa för decalcomanibilder. Reg. t. patent 1896, s. 5.
Anm. I mellersta o. norra Sv. nyttjas, i sht i fråga om leksaken, ofta en (förmodligen i barnspråket uppkommen) form kalkomani kal1komani4 l. -å- l. -ω-, stundom 30~02, med förstafvelsen försvunnen ss. t. ex. i spektor af INSPEKTOR.
