SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1909  
DEKRETAL dek1reta4l l. de1-, n., best. -et; pl. = (L. Petri Kyrkost. 68 b (1566), NF (1879)) l. vanl. -er (Schroderus Osiander 2: Reg. (1535) osv.) (-ier Ödmann Schröckh 214 (1792), Kindblad (1868)). Anm. I ä. tid förekommer ordet ofta i sin latinska form. G. I:s reg. 24: 385 (1554). L. Petri Kyrkost. 7 b (1566). Celsius G. I 1: 302 (1746, 1792).
Etymologi
[jfr t. dekretal(en), eng. decretal, fr. décrétale, af mlat. decretale, n., l. senlat. decretales (näml. epistolæ), afl. af decretum (se DEKRET)]
påflig skrifvelse, påfligt påbud; jfr DEKRET (1 o.) 2; nästan bl. i pl. om en samling af dylika skrifvelser l. påbud. Påuans stadgar, Decret och Decretal. L. Petri Kyrkost. 68 b (1566). Schroderus Osiander 2: Reg. (1635). Diktade Decretalier. Ödmann Schröckh 214 (1792). En mängd falska dekretaler. Geijer I. 1: 301 (1845). Dekretalen gällde i början endast såsom förklaringar och anlitades i likhet med andra ansedda kyrkolärares yttranden. NF (1879). Lidforss Dante II. 3: 45 (1903). — särsk. i förb. de pseudo-isidoriska dekretalen l. dekretalerna, benämning på en samling af dels diktade, dels från olika källor hämtade o. efter behof förändrade dekretaler hvilken falskeligen uppgifvits o. i ä. tider trotts härröra från biskop Isidorus af Sevilla (636); jfr DEKRETAL-SAMLING slutet samt DEKRET 2 a. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 96 (1835). Cornelius Lärob. i kyrkoh. 38 (1860, 1878). Thomæus Kyrk. hist. 1: 114 (1896).
Ssgr: DEKRETAL-BOK103~2. jfr DEKRET-BOK. Gregorij Decretalbook. Schroderus Osiander 2: 712 (1635). Reuterdahl Sv. kyrk. hist. II. 1: 276 (1843).
-BREF~2. (numera föga br.) jfr DEKRET-BREF. Bäckström Benzelius Kyrk. hist. 299 (1734).
-SAMLING~20. Ill. Sv. hist. 1: 480 (1877). särsk. i förb. den pseudo-isidoriska dekretalsamlingen (jfr DEKRETAL slutet). Anjou Kyrkoh. 42 (1842, 1867). Thomæus Kyrk. hist. 1: 113 (1896).
Spoiler title
Spoiler content