publicerad: 1925
FLOD flω4d, sbst.3, r. l. f. l. m. (m. 1Mos. 7: 10 (Bib. 1541: flodzens), SColumbus Vitt. 103 (c. 1670), Lind (1749), Kindblad (1871)) ((†) n. Amer. 8 (1675), Rosenfeldt Tourville 45 (1698)); best. -en ((†) floo'n SColumbus Vitt. 103 (c. 1670)); pl. -er32 ((†) -ar Job 29: 6 (Bib. 1541: olioflodhar), Swedberg Cat. 386 (1709)).
Ordformer
(flod(h) (-oo-) 1526 osv. fluth Roland Minn. 80 (c. 1748). flode (efter prep. i l. med) 1569—1695. flo(o) c. 1670—1814 (: Flodam, Flo-guld))
Etymologi
[fsv. flodh, f. o. n., flöde, översvämning, bölja, ss. f. äv. (gm lån från mnt.): ström, flod; jfr d. flod, isl. flóð, n., översvämning, stigande havsvatten, vatten, flǿðr, f., got. flodus, m., fsax. flōd, m., mnt. vlot, f., holl. vloed, fht. fluot, m., t. flut, f., feng. flōd, m. o. n.; besläktat med FLO, sbst.2, ävensom FLYTA]
1) (numera mindre br. utom i ssgr) om det förhållandet att vattnet i vattensamlingar o. vattendrag på grund av snösmältning, rägn, storm l. dyl. stiger över sin vanliga nivå o. översvämmar större l. mindre landområden; högvatten; flöde, vattenflod, översvämning; stormflod; numera nästan bl. i sg. 2Petr. 3: 6 (NT 1526; Bib. 1917: översvämning av vatten). Att hvarken ijss eller flodh opå .. (dammen) framdelis udi våår någen skade göre motte. GR 24: 189 (1554). Före (dvs. föret) slår upp ok floderna komma. Rudbeck Bref 361 (1697). VetAH 1751, s. 25. Uttappningen af Ragunda sjö torde åstadkomma för de öfrige nederbyggarne vid (Indals-)elfven en ovanlig och våldsam flod. Englund Ged. 25 (i handl. fr. 1766). Ymer 1907, s. 339. — jfr FJÄLL-, HÖST-, RULLSTENS-, SOMMAR-, STORM-, STÖRT-, SYNDA-, VATTEN-, VÅR-FLOD m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Allt flyter upp med floden. Granlund Ordspr. (c. 1880). jfr: När menniskian är öffwerdrucken, och kommer sigh minst j hogh, så flyter alt vp medh floden, (som sägz) slaprandes alt hwadh them j sinnet kommer. Bullernæsius Lögn. 242 (1619).
b) (i bibeln o. därav påvärkat spr.) i sg. best., pregnant: syndafloden. Den stora floden. Mat. 24: 38 (NT 1526). Firhundradh Åhr effter floden. Messenius Disa 2 (1611). Desse Berg-stuffer .. äro i Flodens tima upkastade i sällskap med Sanden. VetAH 1773, s. 198.
c) (†) i uttr. taga flod till sig, översvämma. The Elffuer i Skåne äre, tagha så myckit snarare Flodh til sigh, som the liggia närmare Haffued. Tegel G1 1: 43 (1622).
d) [efter t. flut i motsv. anv.] (i fackspr.) det från bokvärket avrinnande vattnet. TT 1902, K. s. 30, 37.
e) mer l. mindre bildl.; jfr 4 a, 5. Schroderus Os. 1: 792 (1635). Kyssen, sälle Skandinaver, / Handen, som er bergat hafver / Ur förödelsernas flod. Wallin Vitt. 1: 210 (1814). Det första medlet, att minska bränvinssupandet i vårt land, är att afleda dess flod, göra bränvinet till export-vara. Agardh BlSkr. 2: 133 (1853). — jfr OLYCKS-, STÖRT-FLOD.
2) om havsvattnets regelbundna, varje dygn inträffande stigande (inströmmande); högvatten, flodtid; motsatt: äbb; i utvidgad anv. äv. innefattande havsvattnets periodiska fallande (utströmmande) l. äbb; numera bl. i sg. Floden börjar l. kommer, sätter in, stiger, är på sitt högsta. Floden avtager, faller, är på sitt lägsta. Det är flod. Gå till sjöss med fallande flod. Rudbeck Atl. 1: 454 (1679). Montan Segl. 12 (1787). (†) Under flodtiden kommer sjöorren i stora flockar och dyker .. efter musslor, samt fastnar i näten. Trettio eller fyratio dussin tagas stundom i en enda flod (dvs. under en enda flodtid). Nilsson Fauna II. 2: 433 (1835). jfr: Desse begge Insiöar (i Mexiko), hafwa lijka som dhet stoora Werldennes Haaff sine Ebbar och Floder. RelCur. 261 (1682). — jfr SPRING-, UPP-, UT-FLOD m. fl. — särsk. bildl. Nyss var det ebb i mitt sorgsna sinne, / nu spränger känslornas flod dess dam. Lybeck Dikt. 1: 109 (1890). Honoraren .. åstadkommo troligtvis en tillfällig flod i Greene's kassa. Schück Shaksp. 1: 128 (1916).
3) (i poetiskt spr., mindre br.) vatten(samling); jfr BÖLJA, sbst., VÅG. 3Mos. 11: 9 (Bib. 1541). Blod, / Som göts vid Venerns strand och blandads med des flod. Nordenflycht Svea 9 (1746). Med källans flod utsläcka den heliga lågan. Adlerbeth Æn. 50 (1804). Af Andans kraft i dopets flod / Vår själ från synden renas. Ps. 1819, 149: 2. Jag vet en jungfru, skön och god, / Hon bor vid hafvets salta flod. Topelius Lsb. 2: 20 (1875).
4) om större rinnande vatten i allmänhet; om enskilda större vattendrag nästan bl. om dylika utanför Sverge; jfr BÄCK, STRÖM, Å, r. l. f. ÄLV. Segelbara, isfria, fiskrika floder. En slingrande, en grund, en tillfrusen, en halvt utsinad flod. Floden delar sig i många grenar. Floden upptar i sitt övre (mellersta, nedre) lopp åtskilliga bifloder. Uppför, utför, nedför floden. I flodens riktning. Ändra flodens naturliga lopp. Floden faller ut, utfaller, rinner ut, utmynnar i Medelhavet. Floden har sin källa, rinner upp på höglandet. Husen stå alldeles invid floden. Landet är rikt, fattigt på floder. Floden har svämmat över sina bräddar. En strid, starkt strömmande flod. Mark. 1: 5 (NT 1526). Alla flodher löpa j haffuet. Pred. 1: 7 (Bib. 1541). Hans Herradöme skal wara jfrå thet ena haffuet in til thet andra, och jfrå flodhenne in til werldennes enda. Sak. 9: 10 (Bib. 1541; om floden Eufrat). Then Floodhen (dvs. Motala ström), när hon som alramest flödde, stannadhe hon, så at Watnet löpp tilsammans på bådha Endarna, och Flodhen stodh. PPGothus Und. Dedik. a 2 b (1590). När många åar runnit tillsamman, har man en flod eller ström. Berlin Lrb. 83 (1852). — jfr BI-, HUVUD-, KÄLL-, LAX-, STÄPP-, TVILLING-FLOD m. fl. — särsk.
a) bildl.; i vissa fall sannol. urspr. till 5. Tidens, livets flod. En flod av ljus strömmar in i rummet. Sjunka i, begrava ngt i glömskans flod [efter den antika föreställningen om floden Lethe]. Morgonrodnans gyldne flod. JGOxenstierna 1: 22 (1805). Den liflighet och rörelsekraft hvarförutan berättelsens flod så lätt stagnerar. Tegnér (WB) 5: 417 (1825). Ljusets och musikens / Floder. Öman LyrBl. 1: 123 (1857). På bottnen af vemodets dunkla flod ligger mången pärla. Rydberg FilosFörel. 3: 260 (1878). Hårets flod / Kring hennes (dvs. fru Lenngrens) hjessa bucklar sig i vågor. Snoilsky 4: 72 (1887). Något varaktigt måste gömma sig under företeelsernas flod. Rydberg Varia 27 (1890, 1894). Vintergatans flod. Tengström Kipling 67 (1899). Floder af vällukt. Modin GTåsjö 17 (1916). jfr LJUS-, STRÅL-, TON-FLOD m. fl. — särsk. i fråga om tal l. dyl.: ström. En flod av skällsord, svordomar, högljudda utrop. Serenius (1741). Priorn .. lät talets floder, som så länge återhållits, strömma ut. Strindberg SvÖ 2: 82 (1883). jfr TALE-FLOD.
b) i utvidgad anv., om framrinnande vatten (oberoende av storleken); numera bl. geogr. Men retten skal vppenbarat warda lijka som watn, Och rettwijsan såsom een starck floodh. Am. 5: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: bäck som aldrig sinar; Luther: ein starcker Strom; Vulg.: torrens fortis). Floder, åtskillige stycken gingo ut i Venern förr än vi kommo fram til Lidköping. Linné Vg. 44 (1747). Med floder menar jag här allahanda på samma ställen af jord-ytan beständigt framrinnande vatten. Bergman Jordkl. 179 (1766). Hagman FysGeogr. 53 (1903).
5) i överförd anv., urspr. av 1 l. 2, numera i allm. anslutet till 4: strömmande l. svallande vattenmassa l. myckenhet av vätska l. av ngt ämne i flytande form; stundom med tanken företrädesvis l. uteslutande fäst på ymnigheten: massa av vatten l. dyl. En flod av tårar, blod. Ögats, tårarnas flod. Svetten rann i, rägnet nedstörtade i floder. Vin rann i floder. Iagh är kommen vthi diwp watn, och flodhen wil fördrenckia migh. Psalt. 69: 3 (Bib. 1541; Bib 1917: svallet). Ögonvatnets salta flod. Scherping Cober 1: 80 (1734). Ibland utströmma stora floder af smälta ämnen, hvilka stelnade kallas Lav. Bergman Jordkl. 96 (1766). Dränka sin medbroder i bränvinets flod. Rundgren Minn. 1: 114 (1853). Floder af fet, härlig mjölk. Ericson Fågelkås. 1: 160 (1906). jfr BLOD-, LAVA-, RÄGN-, TÅRE-FLOD m. fl. — särsk. bildl.; ofta: stor (översvallande) mängd (jfr 1 a, 4 a). Drunkna i en flod av oklara känslor. Simma i en flod av sällhet. En så stor Flodh aff Menniskie Stadgar. Schroderus Os. 1: 356 (1635). Der sammanstötte en flod af Folkeslag. Dalin Montesquieu 169 (1755). Hvilken flod af onyttig mathematisk methaphysik. Leopold 3: 252 (1802, 1816). Floden af motioner har varit .. stor. De Geer Minn. 2: 43 (1892). En .. flod af stridsskrifter. NF 19: 388 (1895). jfr BOK-, FRÄMLINGS-, MOTIONS-, STRÖSKRIFTS-FLOD m. fl.
6) astr. i sg., best. benämning på stjärnbilden Eridanus. Luth Astr. 76 (1584). Melanderhjelm Astr. 1: 59 (1795).
7) boktr. på tryckt sida l. spalt: längsgående mellanrum uppkommet gm illa utförd utslutning. Den finare och öppnare antikvan, vid hvilkens användande med samma mellanslag gärna uppstå s. k. ”floder”. NordBoktrK 1905, s. 10.
8) (†) med. fluss, flytning. Dähnert 72 (1746). Schultze Ordb. 1185 (c. 1755). jfr MÅNADS-FLOD. — särsk. i uttr. den vita floden, vit flytning från de inre könsdelarna hos kvinna, vit fluss. Vthi thenna hwijta floden skal hållas en godh Dieta. BOlavi 148 b (1578). Hoorn Jordg. 1: 88 (1697).
Ssgr (i allm. till 4; i sht i fackspr.): A: (2) FLOD-ANKARE. sjöt. ankare som fälles för att förtöja ett fartyg för flod. DSjöbohm Sjöm. 83 (1787). —
-ARM, r. l. m. jfr ARM, sbst. III 2. Ett av djupare och grundare flodarmar genomkorsat deltaland. Landet, som af dessa flodarmar inneslutes, heter Dschinbala. Ödmann MPark 221 (1800). —
-BÅT. (i sht i fråga om utländska förh.) för flodfart inrättad båt. Kolmodin Liv. 3: 249 (1832). Att omlasta spannmålen från de transatlantiska ångarna till flodbåtarna. 2UB 9: 404 (1906). —
-BÄDD. om den fördjupning vari en flod (l. å osv.) flyter (ofta urholkad av floden själv). Lagan flyter i en djupt utskuren flodbädd. Den gamla uttorkade, men mycket tydliga flodbädden. Adlerbeth Æn. 223 (1804). Många insjöar .. äro .. egentligen endast större utvidgningar af en flodbädd. UB 3: 503 (1873). —
(2) -BÖLJA, r. l. f. inströmmande tidvatten, flod; ofta bildl. Ett ekonomiskt uppsving vars flodbölja nått även vårt land. LfF 1902, s. 163. —
-DAL. av flod genomfluten dal. Bärgen som på högra Rhenstranden begränsa floddalen. En långsmal, en trång floddal. DA 1825, nr 16, s. 1. Nerke .. utgöres till största delen af Hjälmarens floddalar. LbFolksk. 245 (1890). —
-DAMM, r. l. m.
1) (†) till 1: del av (öppning på) damm varigm överloppsvattnet får avrinna; jfr SKIDBORD. Rinman 1: 412 (1788). Heinrich (1814).
2) till 4.
a) jfr DAMM, sbst.1 I 1. Floddammar anläggas utskjutande från land (stundom parallelt med stranden), för att reglera och ombilda en flods stränder och bädd. NF 3: 826 (1879).
-DELFIN. zool. delfin tillhörande gruppen Platanistidæ, vars arter leva i vissa stora floder i de tropiska länderna, ss. Amazonfloden, Ganges o. La Platafloden. Stuxberg (o. Floderus) 2: 143 (1901). —
(1) -DIKE. (flod- 1609 osv. floda- c. 1645—1755) landt. benämning på dike som anlagts för att upptaga o. avleda vatten från ett odlat fält l. dyl., numera bl. om större dike som bortför av andra, mindre diken samlat vatten; avloppsdike. Lagförsl. 168 (c. 1609). Man skall .. försee (åkern) medh så många Flodh-Dijken, man tycker Wåhrfloder och andra Wattuskiöhl behöfwa. Rålamb 13: 15 (1690). —
-FART.
2) (i sht i fråga om utländska förh.) samfärdsel l. skeppsfart å flod. Geijer Häfd. 81 (1825). (Kinesernas) jonker lämpa sig ganska godt till flodfart. Svensén Jord. 262 (1886).
3) (†) farled som utgöres av en flod. Farkosterna .. släpades till nästa flodfart. Strinnholm Hist. 2: 295 (1836). —
-FISK. fisk som uteslutande l. företrädesvis uppehåller sig i floder. Palmcron SundhSp. 108 (1642). Harren är egentligen en flodfisk, ehuru den .. ofta i mängd stryker omkring i sjöarne. Lilljeborg Fisk. 2: 676 (1888). —
-FÅRA, r. l. f. flodbädd; äv.: midtpartiet av en flod, där strömhastigheten är starkast. Älvarnas flodfåror äro ofta djupt nedskurna. Den förmodade gamla flodfåran utgöres af ett lågland, som vårfloden nästan helt och hållet öfversvämmar. Castrén Res. 2: 49 (1845). Att genom klokt anordnade byggnader i älfven hålla flottgodset inom den egentliga flodfåran. Ymer 1907, s. 337. —
-GRÄS. [jfr holl. vlotgras, t. flottgras] bot. det i rinnande vatten växande gräset Glyceria fluitans R. Br., munnagräs. Franckenius Spec. C 1 b (1659; trol. om Glyceria fluitans). Bromelius Chl. 39 (1694). Se flodgräsets långa guirlander, hur de hvirfla i strömdraget. Rosenius Himmelstr. 165 (1903). —
-HAX(E). (i Norrland, bygdemålsfärgat) mindre skuta avsedd för flodfart. Högberg Vred. 1: 353 (1906). —
-HÄST. det i o. vid floder i Afrika levande, till de partåiga hovdjurens ordning hörande däggdjuret Hippopotamus amphibius Lin., äv. kallad vanlig flodhäst; jfr HAVS-, SJÖ-HÄST. Liberiska flodhästen, benämning på den i Liberia levande flodhästarten Choeropsis liberiensis Mort., dvärgflodhäst. Ödmann StrSaml. 4: 32 (1789). Flodhästen .. Är näst Elefanten det största (landt-)djur. Sundevall Zool. 42 (1835). PrHb. 1: 59 (1884). Hon pustade som en flodhäst. Lange Luba 88 (1889). —
-ILLER. i sht zool. den vid o. i floder bl. a. i norra o. östra Europa levande illerarten Mustela lutreola Lin., mänk. Nilsson Fauna 1: 27 (1820). —
-KRÄFTA. i sht zool. benämning på individ av den till klassen Crustacea av leddjurens provins hörande arten Astacus fluviatilis Lin., äv. kallad vanlig kräfta. Fries i ÅrsbVetA 1833, s. 63. Flodkräftorna älska företrädesvis rinnande vatten. 1Brehm III. 2: 222 (1876). —
-KRÖK. —
-LAND.
1) (numera knappast br.) geol. till 1: ur översvämmande vatten avsatta avlagringar; jfr -LÄMNING. De diluvianska bildningarne (flodlandet). JernkA 1832, Bih. s. 219.
2) till 4.
a) lågland som ligger omkring flod l. mellan floder. Kinas flodländer. Flodlandet mellan Euphrat och Tigris. Palmblad LbGeogr. 202 (1835; försvenskning av Mesopotamien).
-LINJE. mil. o. hist. strategisk linje som bildas av en flod. Gustaf Adolfs tyska krig (har) varit ett krig om flodlinierna. IllSvH 4: 189 (1880). —
-LOPP. oftast konkret. Det övre flodloppet. Det jämna flodloppet avbrytes av forsar o. fall. Svedelius Statsk. 4: 70 (1869). Kanalerna (i Schweiz) .. tjena mest till reglering af flodloppen. NF 14: 744 (1890). —
(1) -LUCKA. å damm l. fördämning: lucka gm vars öppnande vattnet vid högt vattenstånd avledes. En damm med tvenne dammluckor och en flodlucka. VDAkt. 1735, Syneprot. F III 7. Vid hög flod, då vattnet stiger 0,35 m. öfver bräddafloppets krön, måste alla flodluckorna vara pådragna. TT 1890, s. 61. —
(1) -LÄMNING. (flod- 1814. flods- 1742—1788) (†) avlagring som uppstått gm översvämning, diluvial avlagring. Tilas PVetA 1742, s. 23. Rinman 1: 498 (1788). Heinrich (1814). —
-MUSSLA. zool. mussla av släktet Unio Phil. l. de egentliga flodmusslorna; äv. allmännare, om musslor av familjen Unianidæ (Najades). Vanlig flodmussla, flodmusselarten Unio crassus Retz. Ett par europeiska flodmusslor .. lemnar ganska vackra perlor. Thorell Zool. 2: 313 (1865). —
-MYNNE, n. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) = -MYNNING. Nilsson Fauna 4: 276 (1852). Därs. 295 (1853). —
-NAMN. —
-NEJONÖGA ~0020. zool. nejonögonarten Petromyzon fluviatilis Lin.; jfr NÄTTING. Smitt Fisk. 1188 (1895). —
-NÄT. med tanke på samfärdseln. (Nordamerikanska unionen har) ett storartadt flodnät, många och goda kanaler samt ett jättelikt jernvägsnät. NF 11: 1229 (1887). —
-OMRÅDE~020.
1) landt. till 1: område varifrån vatten avledes gm avloppsdike. Torrläggningsområdet och dess vattensamlings- eller flodområde. LB 1: 261 (1901).
2) geogr. till 4: benämning på landområde från vilket en flod med sina bifloder o. andra mindre tillflöden samlar o. avleder vattnet, vattenområde. Ångermanälvens flodområde. Palmblad LbGeogr. 24 (1835). —
-PROVISION. (i Finl.) Uti hamnarne .. tillkommer segel-, färje-, roddar- och patrull-fartyg flodprovision .. till qvantiteten mindre än sjöprovisionen. SPF 1853, s. 16. —
-PÄRLA. av flodpärlmussla gm invärkan av parasitiska maskar bildad pärla. PT 1904, nr 136 A, s. 3. —
-PÄRLMUSSLA~020. zool. musslan Margaritana margaritifera (Lin.) Schum.; äv. allmännare, om till samma släkte hörande musslor. UB 3: 545 (1873). —
-REGLERING. (i fackspr.) reglering av en flods lopp. LAHT 1882, s. 90. Hufvudändamålet vid en flodreglering är .. befrämjandet af ett regelbundet och oskadligt bortförande af eljest till bottnen sjunkande ämnen .., för att sålunda åstadkomma och bibehålla det för flodfarten nödiga vattendjupet. 2UB 9: 378 (1905). —
-RIK. —
-RÄNNA, r. l. f. i sht geol. o. geogr. jfr -BÄDD, -FÅRA. NF 15: 1391 (1891). En gammal flodränna på hafsbottnen söder om Landskrona .. bildar fortsättning af den derstädes utmynnande Heljarps-ån. Nathorst JordH 1053 (1894). —
(1) -SAGA. i sht rel.-hist. saga om en människosläktet förgörande översvämning; jfr -SÄGEN. Babyloniernas flodsaga. EHTegnér i UVTF 12: 106 (1875). —
-SAND. Guldet vaskas ur flodsand. —
-SKÖLDPADDA~020. i sht zool. om sötvattenssköldpaddan Emys europæa Gray o. närstående arter. VetAH 1820, s. 288. De i allmänhet rofgiriga flodsköldpaddorna. Stuxberg (o. Floderus) 2: 215 (1901). —
-SLÄTT. av sand, grus, lera l. gyttja bildad slätt vid nedre loppet av en flod. Svensén Jord. 45 (1884). —
-SPRUTA, r. l. f. brandv. å mindre ångbåt l. pråm installerad (ång)spruta, pråmspruta. Ahlström Eldsl. 240 (1879). —
-STRAND. Sumpiga flodstränder. Palmblad i Phosph. 1810, s. 293. Staden (Bremen) har på venstra flodstranden några vackra hus. Snellman Tyskl. 34 (1842). —
-STRÖM.
1) (†) till 1: strömmande flöde. Menniskor och djur bortfördes i den allt härjande flodströmmen. Nilsson Dagb. 102 (1816, 1879).
-SVALL. (flod- 1833 osv. flods- 1760) VetAH 1760, s. 22. konkretare. Thor är .. begåfvad med förmågan att växa i höjd i mån af de flodsvall han har att genomvada. Rydberg Myt. 1: 702 (1886). —
-SVÄMSAND~02. geol. av vårflöden l. dyl. utmed floder l. bäckar hopad sand. Bergstrand Geol. 372 (1868). —
-SYSTEM.
1) geogr. sammanfattningen av alla de större o. mindre vattendrag o. sjöar som förena sig till en flod l. som utrinna i en insjö l. ett hav. Palmblad LbGeogr. 20 (1835). Det finnes .. flodsystem af betydligt olika storlek, eller af olika ordningar, af hvilka ett antal underordnade tillsammans bilda ett öfverordnadt system. NF 4: 1454 (1881).
2) sammanfattningen av större o. mindre vattendrag i ett land. Nordamerika har .. ett flodsystem af oskattbart värde för samfärdseln. 2UB 9: 372 (1905). —
-SÅNGARE, m. l. r. [jfr t. flussrohrsänger] zool. fågeln Locustella fluviatilis Wolf. FoFl. 1906, s. 235. —
-TERRASS. geol. gm flods värksamhet i förutvarande grus-, sand- l. andra avlagringar utskulpterad terrassformig avsats. Nathorst JordH 393 (1890). —
-TID. (flod- 1685 osv. flods- 1742—1776)
1) till 1: tid under vilken det är högt vattenstånd l. flöde. Johansson Noraskog 3: 269 (i handl. fr. 1685). En .. under försommarens flodtid mycket strid vildbäck. OoB 1893, s. 199. särsk. (†) till 1 a: tid(en) för syndafloden. Tilas PVetA 1742, s. 27. Wallerius Tank. 173 (1776).
2) till 2: tid på dygnet under vilken det är flod, hamntid. Lindfors (1815). De större oceanfararne måste begagna flodtid för att kunna löpa in (i hamnen vid Naõsögruppen). Bovallius CentrAm. 81 (1887). bildl. Det tyska inflytandets flodtid. Blanck NordRenäss. 200 (1911). —
(2) -TIDS-LINJE. geogr. till -TID 2: linje som tänkes sammanbinda orter med samma flodtid. Hagman FysGeogr. 94 (1903). —
(2) -TIMME l. -TIMMA. (flod- 1753. flods- 1760—1765) (†) = -TID 2. VetAH 1753, s. 168. Tilas PrVetA 1765, s. 98. —
-TRAFIK. —
-UTTER. (föga br.) rovdjuret Lutra lutra (Lin.)., (fisk)utter. Flodutter är den vanliga som vistas i åar, åmynningar, os, källdrag m. m. Är til färgen mörkare än Skäruttern, men för öfrigt densamme. Leijonflycht (1827). Kindblad (1871). —
-VALL. särsk. om å flodbrädd till skydd mot översvämning anlagd vall. Skyddande flodvallar. AB 1845, nr 103, s. 3. —
-VATTEN.
1) till 1: den vattenmassa varmed vid flodtid (i bet. 1) vattenståndet i vattensamlingar o. vattendrag överstiger sin vanliga nivå; flöde, översvämmande vatten. Johansson Noraskog 3: 269 (i handl. fr. 1685). Det är flodvattnet, som om våren spelat trädgårdsmästarens rol i dessa .. parker (vid Jenisej). Nordenskiöld Vega 1: 367 (1880). Vid högsta flodvatten. MosskT 1889, s. 240.
3) till 4: vatten som finnes i l. hämtats från en flod. Linc. Hh 5 a (1640). Flodvatten är vanligen godt, då det med ett hastigt lopp flyter öfver stenbunden mark. Uhrström Hemläk. 570 (1881). —
(2) -VIND. (†) geogr. När vinden är N. V. giör den den högsta flod, och kallas flodvind. VetAH 1745, s. 113. —
-VÅG, pl. -or.
1) till 2: inströmmande tidvatten med särsk. hänsyn till dess höjd o. hastighet; äv. i överförd anv., om framträngande (upptornad) vattenmassa. Pettersson Nav. 55 (1853). En väldig flodvåg .. drog fram genom Östersjön. DN 1897, nr 10014 A, s. 3. Flodvågen från havet gör staden (London) tillgänglig för större oceanbåtar. Rönnholm EkonGeogr. 240 (1907). bildl. Den litterära flodvågen. OoB 1892, s. 235.
-ÅNGARE. för flodfart avsett o. i allm. äv. särsk. inrättat ångfartyg; jfr -BÅT. UB 7: 551 (1875). —
-ÖVERGÅNG~002. äv. (i sht mil.) konkret: ställe där en flod (kan) övergås. Oscar Fredrik i VittAH 25: 30 (1863, 1867). Forssell G2A 38 (1894).
B (†): FLODA-DIKEN, se A.
-LÄMNING, se A.
D (†): FLODS-LÄMNING, -SVALL, -TID, -TIMME, se A.
Avledn.: FLODA, v. [efter t. fluten] (†) till 1: stiga över sina bräddar, översvämma. Rudbeck Atl. 1: 179 (1679). Nilus han flodar och stijger uppå landet. Därs. 2: 488 (1689). —
FLODIG, adj.1
2) boktr. till 7: full av, rik på ”floder”. I andra (artiklar är sättningen) .. mera spaciös och ”flodig”. NordBoktrK 1907, s. 20.
Spoiler title
Spoiler content