DEMILUNE dem1ily4n l. de1-, l. -lyn4 (demily´n Dalin), r. l. m.; best. -en, ä. o. hvard. i mellersta o. norra Sv. äfv. = (Rålamb 8: 143, 144 (1691), Tawaststjerna o. Ståhl Förel. 180 (1826; men s. 181: demilunens), Hazelius Bef. 246 (1836, 1864); pl. -er.
Ordformer
(Skrifves ofta demilun. demi-lun Dalin (1850). dimilun Rålamb 8: 20 (1691; samma sida äfv. demilun))
Etymologi
[jfr t. o. eng. demilune, af fr. demi-lune, af demi, half, o. lune, måne (jfr LUNAR, LUNATION). Anledningen till benämningen är, att ifrågavarande fästningsverk ursprungligen var halfcirkelformigt]
bef. benämning på ett slags utanverk med ngt växlande utseende under olika tider, men vanligen bestående af två faser o. två flanker (o. sålunda liknande en från kurtinerna skild bastion); halfmåne; jfr RAVELIN. Så är då bättre at (vid ytterligare befästande af en stad som är omgifven af murar o. graf) betiäna sig aff godha Vthanwärck, som Simple Demiluner, eller Demiluner med Flanquer, än offta giöra Bastioner. Rålamb 8: 189 (1691). En dubbel Demilun. Därs. 207. Lang Lorentssen Fortif. 45 (1737). Sturtzenbecher Fortif. 2: 77 (1795, 1801). Ravelin eller Demi-lune .. är ett stort verk framför kurtinen, på andra sidan om hufvudgrafven. Hazelius Bef. 245 (1836, 1864). Två kasematterade demiluner. Vägv. i Finl. 150 (1905). — jfr KAPITAL-DEMILUNE.
Ssgr: DEMILUNE- l. DEMILUNES-FAS103~2. Rålamb 8: 199 (1691: Demiluns-Facerne). Tawaststjerna o. Ståhl Förel. 195 (1826: demilune-). Därs. 201 (: demiluns-). —
-GRAF~2. Rålamb 8: 180 (1691: Demiluns-Grafwen). Tawaststjerna o. Ståhl Förel. 181 (1826: demilune-). Därs. 185 (: demiluns-). —
-SPETS~2. Tawaststjerna o. Ståhl Förel. 173 (1826: demiluns-).
