DEMOTISK demω4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. demotisch, eng. demotic, fr. démotique, af gr. δημοτικός i samma anv. (δημοτικὰ γράμματα Herodotus), eg.: folklig, afl. af δῆμος, folk (jfr DEMAGOG, DEMOGRAFI, DEMOKRATI)]
egyptol. eg.: som användes af ’folket'; särsk. i förb. demotisk skrift, dialekt o. d., skrift, resp. dialekt osv. som användes i l. kännetecknar vissa fornegyptiska dokument (i regel af mera privat natur) o. inskrifter alltifrån 700-talet f. Kr. till 300-talet e. Kr.; äfv. om enskildt skriftecken o. d.: som är karakteristiskt för l. tillhör osv. den nämnda skriften. Ett demotiskt alphabet. Bergstedt Wiseman 253 (1853). Egyptens demotiska litteratur. Därs. 254. Omkring år 600 f. Kr. uppkom den s. k. demotiska eller folkskriften, som endast omfattar omkring 150 stafvelsetecken och 200 ljudtecken. Uppf. b. 1: 496 (1873). Ur fornegyptiskan utvecklade sig den demotiska dialekten och vidare den ännu lefvande koptiskan. NF 1: 221 (1875). (Det är) ännu icke .. möjligt att angifva hvarje demotiskt teckens hieratiska förebild. Därs. 4: 222 (1880). Johan David Åkerblad .. fann nyckeln till Rosettestenens demotiska alfabet. Piehl Bild. fr. Egypten 43 (1896).
Anm. Ss. benämning på ifrågavarande såväl skrift som språk användes ej sällan ett sbst. demotiska demω4tiska, stundom 0302, r. l. f. [jfr eng. demotic, fr. (le) démotique i samma anv.] NF 4: 222 (1880). Demotiska, fornegyptiskans yngsta lem. K. Piehl i Nord. tidskr. 1893, s. 501. 2 NF 7: 1 (1907).
