SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
DEODAR de1åda4r l. -ω- l. -o-, r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er; l. DEODARA -da3ra2, äfv. —40, r. l. f.; best. -an; pl. -or l. -er.
Etymologi
[jfr eng. deodar l. (med nylat. form) deodara, af hindi dēodār, dēwdār, af sskr. deva-dāru, gudomligt träd, gudaträd, af deva, gud, gudomlig (jfr TISDAG o. DEIST), o. dāru (jfr TRÄ o. DRYAD). I Indien bäres ifrågavarande namn af flera olika träd]
benämning på ett i Himalajabergen växande cederträd, Cedrus Libani var. Deodara Lond. Nisbeth Handelslex. 257 (1867). Deodaren är ett kraftigt träd och rifves ej så lätt med af strömmen. Cavallin Kipling Wi 184 (1897).
Ssgr: DEODAR-103~ l. DEODARA-CEDER1030~20. [jfr t. deodaraceder, fr. cèdre deodar] = DEODAR. Kruhs Jordkl. 2: 170 (1882: deodara-). Han kalhögg sina fjällsidor, och de väldiga deodarcedrarna störtade med buller och brak i floden. Cavallin Kipling Emir. 86 (1898).
-TRÄD~2. = DEODAR. Cavallin Kipling Wi 184 (1897).
Spoiler title
Spoiler content