publicerad: 1910
DEPENDANS dep1aŋdaŋ4s l. de1-, äfv. DEPENDENS -ändän4s l. -end-, r.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er l. -entier -ändän4tsier l. -end-.
Ordformer
(dependents Höijer 2: 110 (1799), 3: 109 (1807); pl. dependentier RP 6: 436 (1636), Consist. eccl. Abo. prot. 391 (1660), DN(N) 1910, nr 14331, s. 3, m. fl., dependenser Becker Verldsh. 9: 157 (1832), Almkvist Turgenjef Nov. 9: 8 (1887), Kjellén Stormakt. 1: 35 (1905))
Etymologi
[jfr t. dependance, dependenz, afhängighet, tillbehör, underlydande område, biland, pl. dependentien, -enzien; af fr. dépendance, vbalsbst. till dépendre (se DEPENDERA); dependents o. pl. dependentier bero på inflytande från t., som i pl. påverkats af mlat. o. nylat. pl. dependentia (o. andra liknande lat. pl.)]
vbalsbst. till DEPENDERA.
1) (numera knappast br.) abstr.: beroende, afhängighet.
a) [jfr fr. la dépendance des effets aux causes] till DEPENDERA a. (Guds) lif (är) lyksaligt vtan någon dependence af vtvärtes orsaker. Rydelius Förn. 346 (1737). Den nära föreningen och inbördes dependancen, som finnes emellan Jordbruk, Folkmyckenhet och Handel. SP 1779, s. 505. Höijer 3: 109 (1810).
b) [jfr fr. pour m'affranchir de cette dépendance] till DEPENDERA b. Dependance fordrar altid välvilja tilbaka. Kling Spectator Zz 3 b (1735). Naturen har satt menniskorna i dependens, den ena utaf den andra. Chydenius 192 (1765). Förslaget, at förena Indianernas frihet med dependencen af Stora Britannien. GT 1788, nr 75, s. 2. Dependance .. undergifvenhet, beroende. Andersson Frem. ord 91 (1845, 1857). Ficklex. ö. främ. ord (1903). — (†) i uttr. hafva sin dependans af, lyda l. sortera under. Kongl. May:t hafwer .. förordnat een Öfwer-Post-Director, som uti sitt Embete af bemälte Collegio (dvs. kanslikollegiet) skal hafwa sin dependence. Schmedeman Förordn. ang. postväs. 248 (1707). 2 RARP 5: 412 (1727).
a) [jfr fr. votre château avec toutes ses dépendances] (nästan bl. i pl.) jur. o. statsv. underlydande lägenhet l. ägolott l. område; lydland, biland; jfr (AD)PERTINENS. Festningarna med dess (dvs. deras) dependentier. RARP V. 2: 70 (1655). Becker Verldsh. 9: 157 (1832). (Egendomen) omfattade en stor jordareal med åtskilliga värdefulla dependenser, betydande skogar och en hel liten sjö. Almkvist Turgenjef Nov. 9: 8 (1887). Ett moderland inom naturliga gränser med eller utan yttre dependenser i sin egen världsdel, men med ett stort kolonialbihang i andra världsdelar. Kjellén Stormakt. 1: 35 (1905). Dependentier .., smärre jordlägenheter, som höra till en större egendom; under ett rike hörande besittningar. 2 NF (1906). — i öfverförd o. bildl. anv. Den makt som första kammaren med andliga och världsliga dependentier ännu har. DN(N) 1910, nr 14331, s. 3.
b) (†) i allmännare anv.: hvad som hör till l. står i samband med l. sammanhänger med (ngt som utgör l. betraktas ss. hufvudsak l. det väsentliga). Konglige residencen och hoffvet medh sine dependentier, såsom dee 5 collegierne. RP 6: 436 (1636). (Ersättning åt präst) för vigsel och des dependentier. Consist. eccl. Abo. prot. 391 (1660).
Spoiler title
Spoiler content