DEPLOJERING dep1loje4riŋ l. de1-, l. -åj-, l. DEPLOAJERING -oa- l. -ωa- l. -åa-, l. deplå1a-, i Sveal. äfv. -e3riŋ2, r.; best. -en; pl. -ar. Anm. Beträffande förhållandet mellan formerna deplojering o. deploajering jfr anm. under DEPLOJERA.
(förr) mil. vbalsbst. till DEPLOJERA 2:utveckling (med bibehållen l. förändrad frontriktning) från en djupare formering, vanl. kolonn, till en dylik med bred front, vanl. linje; särsk. om dylik verkställd (af de bakom främsta kolonnen l. afdelningen varande kolonnerna l. afdelningarna) gm flankmarsch rätt ut o. därefter frontmarsch upp till platsen i linjen; jfr DEPLOJAD.Arbin Ing. 19(1761). Deployering sker så väl på stället, som under marche. Regl. f. cav. 1795, II. 1: 207. Linieformering från sluten kolonn eller deployering, som sker genom afdelningarnas flankmarsch. Hazelius Krigsk. 164(1839). Vaktparadsexercisen, med svängningar och deplojeringar, på tusende gånger samma uträknade steg. Wingård Minnen 1: 39(1846). Deplojering i slutna anfallskolonner på bataljonsafstånd från hvarandra. R. v. Kræmer i KrigsVAT 1865, s. 508.Best. f. uti ex.-regl. f. inf. ej fullt reglementerade rörelser 10 (1882).
Ssgr: DEPLOJERINGS-1030~ l. DEPLOAJERINGS-10030~ l. 01030~ -AFSTÅND~20 l. ~02. om det afstånd mellan afdelningarna i en kolonn l. mellan olika kolonner som behöfves för att göra deplojering möjlig; jfr -LUCKA.Rogniat Krigsk. 186(1834). —
