SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
DEPONEND dep1ωnän4d l. de1-, l. -å- l. -o-, m.; best. -en; pl. -er, äfv. (med lat. böjningsändelse) -endi -än3di2. Anm. I ä. tid hade ordet genomgående lat. böjning, t. ex.: Deponendos (ack. pl.). A. Oxenstierna (1637) hos Eneström o. Swederus Vestm.-Dala nation 4. Magnificus, Decanus och Depositor (skola) aff deponendo hafwa .. 16 öre hwitmynt hwar. Consist. acad. Abo. ä. prot. 1: 3 (1640).
Etymologi
[af lat. deponendus, gerundivum af deponere (se DEPONERA)]
(med afs. på ä. förh.) studentaspirant som har att undergå deposition (se d. o. 2); jfr DEPONENT 2. Den drägt, hvari de arma deponendi voro klädde. Eneström o. Swederus Vestm.-Dala nation 3 (1877). NF 3: 1073 (1879). Folk. bok 1: 446 (1885). Han .. for hårdhändt fram med sina deponendi. Annerstedt UUHist. II. 2: 395 (1909).
Spoiler title
Spoiler content