DEPOSITO- depω3sito~ l. -tå~ l. -tω~.
Etymologi
[efter t. deposito- i ssgr sådana som depositobank, -konto m. fl.; sannol. af it. deposito, depositum (jfr t. ex. banco di deposito, depositionsbank), af lat. depositum (se DEPOSITUM)]
(numera föga br.) i ssgr: depositions-.
DEPOSITO-BANK0300~2. [jfr t. depositobank, it. banco di deposito] depositionsbank. Deposito-Bankar äro Bankinrättningar, hvarest förråder af ädla metaller nedläggas omyntade eller myntade, till handelns säkrare skydd och lättnad. Conv.-lex. (1821). Depositobank = Lånebank. Åstrand 1: 177 (1855). De banker, som uppstodo i kristna länder mot slutet af medeltiden och närmast efter den nyare tidens början, synas alla hafva varit växel- (eller växlings-), deposito- och girobanker. 2 NF 2: 864 (1904). —
-KONTO~20. [jfr t. depositokonto] depositionskonto. Depositokonto, den räkning, som en lånebank för öfver de af den mottagne kapitaler; äfven .. delägares i ett handelsbolag särskildta räkning öfver den summa, hvarmed hans insatta kapital öfverstiger de öfriga bolagsmännens. Åstrand 1: 177 (1855). Depositokonto kallas det konto i hufvudboken, som för räkning öfver sådana summor som vi mottagit af andra, eller andra af oss, emot förpantning af papper. Nisbeth Handelslex. (1867). —
-PENNINGAR~200, pl. [jfr t. depositogeld] Depositopenningar kallas de, som en affärsman upplånar mot ränta, för att dermed utvidga sin rörelse. Åstrand 1: 177 (1855). —
