DEPOSITÖR dep1ωsitö4r l. de1-, äfv. -å- l. -o-, äfv. depωs1- l. depω1- l. depos1-, l. -œ4r, m.||ig., om juridisk person dock oftast r.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[af fr. dépositeur, bildadt af lat. depositor (se DEPOSITOR)]
(mindre br.) deponent (se d. o. 1). Ber. om banker 4 (1868). I vissa bankers ”notariatafdelning” kan depositör få rörlig förmögenhet för sin räkning fullständigt förvaltad. 2 NF 2: 857 (1904). — jfr: När första året för dessa insatser (i en tändsticksfabrik) gått till ända, blefvo depositörerna en dag gladt öfverraskade att få sig tillsänd deras andel i vinsten, 25 procent. Ramsay Fr. barnaår 4: 122 (1905).
