DESSMEDELST däsme4delst l. des- l. 032 l. däs4~me1delst l. 3~20, adv.
(i sht i Finl., numera föga br.)
1) [jfr d. desformedelst] demonstr.: därigenom; på grund däraf; jfr DESS-FÖRMEDELST, DYMEDELST samt DÄRMEDELST. På dhet iagh des medelst kunne göra någon begynnelse till min .. skuldz afbetalning. Växiö domk. akt. 1679, nr 361. (Bönderna) hafwa .. med Militiens framskjutsande icke allenast måst försumma sin tid, utan jämwäl äre deras Hästar dessmedelst blefne fördärfwade. Stadg. ang. landtmil. 2: 217 (1689). De gamle (fångarna) .. orkade knappast fortkomma, och torde .. dessmedelst under vägen blifva nedergiorde. Handl. Finl. öden 1: 137 (1710). Om Kungsgårdarne .. blefvo styckade i mindre hemman, och .. til skatte försålde, (skulle) Kronan dessmedelst .. vinna en åtminstone dubbel inkomst af dem. LBÄ 1: 77 (1797). Då uti .. brottmål, någon Postverket underlydande Tjensteman .. skall inkallas och höras, .. samt dessmedelst från dess tjenstgöring hindras. SPF 1816, s. 340.
3) [jfr d. desformedelst at] (†) tillsamman med ett följ. att bildande en sammansatt konj.: därigenom att; på grund däraf att; jfr DÄRMEDELST (att). A. J. Nordenskiöld (1753) i Förh. o. upps. 16: 190. Att pigan S. E., dessmedelst att hon för sitt husbondefolk yppat hvad C. A:dotter .. i enrum för henne berättat, gifvit första anledningen till den .. anstälde lagsökning. Calonius 4: 104 (1796).
