publicerad: 1911
DETERMINATION detær1minatʃω4n l. -aʃ-, l. det1ær- l. de1tær- l. -tär- l. -ter-, r. (l. f.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. determination, fr. détermination, af lat. determinatio (-ōnis), vbalsbst. till determinare (se DETERMINERA)]
1) (†) till DETERMINERA 2: bestämning (se d. o. 6), beräkning. Den determination på Nilometern som Le Roy gifvit. J. Svanberg i VetAH 1804, s. 125.
a) log. till 3 b: bestämning (se d. o. 7); äfv. konkret. Afzelius Log. 9 (1839, 1864). Genom tilläggande af kännetecken (logisk determination) (till ett gifvet begrepp) kommer man .. till ett begrepp med större innehåll och mindre omfång. Borelius Log. 15 (1863, 1882). Genom determination bildas t. ex. af begreppet Figur medelst tilläggande af kännetecknet Plan begreppet Plan figur. Rein Log. 15 (1882). (Gm att förbise att negationen innehåller en reell o. positiv sida) blef det möjligt för Spinoza att, sedan han bestämt Gud såsom absolut odeterminerad, likväl låta en oändlig mängd determinationer med nödvändighet följa ur honom. Borelius Metaf. 58 (1883). — särsk. = BESTÄMNING 7 a η; definition. Vannérus Wundts psyk. 238 (1896).
a) till DETERMINERA 4 a. Wil man her uthi gå widare och biuda til att giöra än een particulerligare determination (i rangfrågan) .., skal man befinna saken .. wara mächta beenig och swår. Stiernman Riksd. 1447 (1664).
b) till DETERMINERA 4 b: riktning. Sedan kulan fådt en determination op åt. E. Swedenborg i Dædalus 4: 85 (1716). C. Trafvenfelt i VetAH 1814, s. 128.
4) [jfr liknande anv. i eng. o. fr.] (numera knappast br. utom filos.) till DETERMINERA 7. En hastig determination förorsakar, at man med en art af veld och prevention anser alla förekommande omstendigheter. Höpken 2: 338 (1757). Den practiska (verksamheten) .. fulländas medelst determination. Ribbing Anthrop. 19 (1861, 1879). Viljan actualiseras .. genom determination: öfvergång till begär och drift. Därs. 45 (1879). Den empiriska determinismen är den, som hänför viljans determination till människans tillvaro såsom sinneväsen. Ahnfelt Etik 1: 67 (1890). — jfr SJÄLF-DETERMINATION.
Ssgr: (3 b) DETERMINATIONS-LINJE. (tillfällig ssg, †) linje som angifver den riktning en (kastad) kropp erhållit. At hon (dvs. den afskjutna kulan, sedan den studsat mot snön) intet far efter sin determinations linea, vtan wrider sig til snön igen, och går så diupt in, som förr. E. Swedenborg i Dædalus 4: 85 (1716). —
(2 a) -PROCESS01003~ l. 10003~02. (föga br.) Logisk ordning af momenterna ur en princip, uppvisande af deras logiska sammanhang såsom momenter af en logisk determinationsprocess. Ribbing Log. 33 (1879).
Spoiler title
Spoiler content