publicerad: 1911
DIABLERI diab1leri4, stundom di1ab-, n.; best. -et, äfv. -t; pl. -er.
Etymologi
jfr DJÄFLERI. — Anm. Ordet har en eufemistisk prägel i förh. till DJÄFLERI o. andra till DJÄFVUL bildade afledningar o. ssgr.
1) (föga br.) handling l. påfund, streck, yttrande (i tal l. skrift) osv. af (mer l. mindre) diabolisk l. demonisk karaktär.
a) om drastiska, råa o. plumpa upptåg l. påhitt o. d. af djäflar l. onda andar l. (då fråga är om människor) som mera påminna om l. snarare kunde passa för (lössläppta) afgrundsandar än mänskliga varelser. Det som förstörde vår fröjd af naturens välvilja var .. alla de diablerier, hvarigenom en lång rad af bonddrängar gaf luft åt den råaste humor. Unge Dal. 2: 94 (1835). Hela scenen (i tjugoförsta o. tjugoandra sångerna af ”Inferno” i Dantes Comœdia divina) är full af de allra galnaste diablerier. Böttiger i SAH 50: 291 (1874).
b) om (raffineradt) illfundiga l. illistiga knep l. anslag l. intriger o. d. Det vore ju fåfängt att ställa någon maning till dem som, fullt medvetna om syftet, använda sin stora fräckhet och sina små diablerier för att bringa fosterlandet .. skam och skada. VL 1905, nr 152, s. 3.
c) med afseende på diktverk o. d. C. J. Lénström i Sv. litt.-fören. tidn. 1835, sp. 738. Dessa lyriska diablerier ha visserligen i behåll mycken gemytlighet från tidigare år, men de äro långt ifrån ofarliga. Österling Män. o. landsk. 194 (1910; om en diktsamling ’Djævlerier' af dansken Sophus Claussen).
2) om framställning i ord l. bild i hvilken djäfvulen l. onda andar spela hufvudrollen.
a) [jfr motsv. anv. i fr.] litt.-hist. (medeltida) folkskådespel (’moralitet'), äfv. saga l. berättelse, hvari djäfvulen l. onda andar uppträda. I Frankrike hade .. på 1100-talet högst egendomliga dramer utbildat sig, hvilka kallades diablerier. Mankell Medelt. skådesp. 44 (1855). G. Dalin (1871). 2 NF (1906). — i öfverförd o. bildl. anv. Hade hedendomen af kyrkofäderna betecknats såsom Satans verk och furstendöme, så hänförde Luther kyrkans föregående lif, alltifrån påfvedömets uppkomst, till samma sfär och förvandlade mensklighetens hela historia till ett diableri. Rydberg Magi 124 (1865).
b) [jfr motsv. anv. i fr.] konst. målning l. teckning framställande ngn scen i hvilken groteska, djäfvulsartade figurer uppträda. Diablerie, .. fantastiska teckningar, innehållande allehanda djefvulsfigurer. Andersson Frem. ord (1845, 1857). Heliga föremål samt åtskilliga diablerier m. m. (funnos) på orgelläktaren, målade. P. A. Säve (1861) i Ant. tidskr. 1: 130. Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878; äfv. i den posthuma uppl. 1904). jfr: Diableri, .. äfv. liten svart teckning, föreställande djefvulen. G. Dalin (1871).
Anm. Det är ovisst, om bet.: trolleri, häxeri, som finnes i fr. o. eng. o. upptages i ordböcker öfver främmande ord i sv. (Andersson Frem. ord (1845, 1857), Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878), G. Dalin (1871), NF (1880), 2 NF (1906)), verkligen tillkommit ordet i vårt språk.
Spoiler title
Spoiler content