SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
DIALOGISERA di1alå1gise4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2 (- -lågisèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. dialogisieren, af (ä.) fr. dialogiser, afl. af dialogue (se DIALOG), men formellt anslutande sig till gr. διαλογίζεσϑαι, diskutera l. samtala i ett allvarligt ämne (jfr DIALOG etym. afd. o. 1 a)]
(i sht i litterärt fackspr.) till DIALOG (1 o.) 2 (o. 3): affatta (ngt) i dialogform, vare sig gm att förvandla en redan föreliggande, i annan form affattad text till dialog l. gm att från början författa l. komponera ngt ss. dialog; jfr DIALOGERA 1. V. F. Palmblad i Phosph. 1812, s. 119. (Tobiæ comedia') är i sjelfva verket blott ett dialogiseradt sammandrag af Tobie Historia i Bibeln, der nästan intet handlas. Hammarsköld Sv. vitt. 1: 63 (1818). Flera Edda-sånger äro dramatiskt tänkta och äfven dialogiserade. J. E. Rydqvist (1835) hos Ahnfelt Rääf 311. Schück Sv. litt.-h. 1: 203 (1886). Han roade sig med att skrifva vers och dialogisera fabler för teatern. GHT 1897, nr 70 B, s. 1. Dialogiserade dikter. Söderhjelm Runeberg 1: 434 (1904). — utan obj.; jfr DIALOGERA 3. Det gamla monologiserande och dialogiserande maneret (i skådespel). Beskow Vandr. 2: 141 (1820, 1834). Den sällsynta lätthet .. att med behag dialogisera, som naturen henne (dvs. den dramatiska författarinnan fru Stjernström) så frikostigt förlänat. Crusenstolpe Medalj. 115 (1858).
Spoiler title
Spoiler content