DIFFICIL dif1isi4l, stundom (med franskt uttal) -il4, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. diffizil, eng. difficile, -il; af fr. difficile, af lat. difficilis, svår, besvärlig, kinkig, ogen osv., af dis-, itu, isär, åtskils, här med upphäfvande bet. (jfr DI-), o. facilis (se FACIL)]
1) [jfr motsv. anv. i t., ä. eng. o. fr.] (numera knappast br.) om sak: svår, besvärlig, kinkig; särsk. om handling l. företag l. uppgift o. d.: som stöter på l. är förenad med svårigheter, som endast med svårighet går för sig l. låter sig utföras o. d. Sedan de .. hafwa frambrakt slikt (kompletterings-)manskap til Ystedt, göres dem der öfwerfarten .. til Pommern med Post-Iackterne alt för swår och difficil, i ty de som hafwa Inspectionen öfwer samma fart, prætendera äfwen så stor frackt för slike Knecktar som för andra Passagerare. Stadg. ang. landtmil. 2: 547 (1691). Difficil .. svår; mödosam, besvärlig, tung. G. Dalin (1871). Difficil, svår, besvärlig. Fick-lex. ö. främ. ord (1903).
2) (i sht i salongsbildade kretsar) om person: besvärlig, kinkig.
a) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] som visar sig ogen l. ’sätter sig på tvären' (vid en framställning l. ett förslag), som gör (onödiga) svårigheter l. kommer med en massa (föga betydande) invändningar, som låter (alltför mycket) krusa sig, är nödbedd o. d. Nå! gör sig inte difficil, nu min fru! Hon var ju nästan för mycke facil emot mig för en stund sedan. Lindegren 2: 101 (1806). I skumrasket komma flickorna och sätta honom sittran i handen: ”Ack, bästa herr notarie! sjung litet för oss, någonting muntert och trefligt!” Cato Napoleon är aldrig difficil, han sjunger af hjertans grund. Sturzen-Becker Stockh. 74 (1844). 2 NF (1906). — jfr: Difficil, egenvillig, morrisk, motvillig. Biurman Brefst. 220 (1729, 1767).
b) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] kinkig, (alltför) svår att tillfredsställa l. göra till lags, som har stora (väl långt drifna) anspråk o. pretentioner, granntyckt, kräsen, (väl mycket) fallen för att rata, grätten. Difficil .. kinkig; knarrig. Andersson Frem. ord (1845, 1857). Att höra (Uno) Troili berätta historier var också ett nöje, uppskattadt och eftersökt af långt difficilare åhörare än hans unga vänner. Dahlgren 1 Ransäter 128 (1905).
