DIGEL di3gel2, sbst.2, r. l. m.; best. -n, stundom (i sht i södra Götal.) -en (Täubel Boktr. 1: 179, 184(1823)); pl. -glar.
Etymologi
[jfr d. digle, digel, holl. degel, af t. tiegel, sannol. af lat. tegula, täckskifva, tegel (se d. o.). — jfr DEGEL, sbst.1]
boktr. å handpressar o. vissa maskinpressar: benämning på den öfre (vanl. rörliga, höj- o. sänkbara) af de två plattor mellan hvilka stilformen vid tryckningen anbringas o. som pressar tryckpapperet mot stilarna o. sålunda utför tryckningen. Man har Diglar af messing, och äfven af godt, hårdt och torrt träd. Täubel Boktr. 2: 26(1823). Äfven grundplattan (till tryckpressen), fundamentet, förut af trä eller sten, samt den rörliga ofvanplattan, digeln, götos sedermera af jern. Uppf. b. 1: 571(1873). Digeln (å en viss press) är stillastående och fundamentet höjes och sänkes. Nordin Boktr. 241(1881). 2 Uppf. b. 10: 207(1906).
Ssgr: DIGEL-MASKIN30~02. jfr -PRESS.Man har digelmaskiner, der trycket utöfvas, ej af en cylinder, utan af en platta. Uppf. b. 1: 580(1873). —
-PRESS-TRYCKARE—0~200. En tryckarelärling (digelpresstryckare) erhåller genast plats. SDS 1900, nr 447, s. 3. —
-TRYCK~2. Nordin Boktr. 241(1881). Många af nutidens format, hvilka med lätthet tryckas i maskinpressen, skulle, äfven med stor kraftansträngning, icke kunna få någon utsättning med digeltryck. Därs. 297. —
-TRYCKSMASKIN—0~02. (-tryck- 2 Uppf. b. 10: 224(1906)) jfr -PRESS.1810 hade (tysken F. König) .. fått färdig en digeltrycksmaskin, som var ganska lik de gamla handpressarna. NF 16: 837(1892). —
