publicerad: 1912
DIGNITET diŋ1nite4t, stundom dig1ni- (dignite´t Weste, diggnitét Dalin), r. (m. Nordforss (1805), Weste; f. Dalin (1850), Kindblad (1870), Lundell m. fl.) ((†) n. Lex. Linc. (1640; under culmen)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr holl. digniteit, t. dignität, eng. dignity, af fr. dignité, af lat. dignitas, afl. af dignus, värd, värdig; jfr DIGNITÄR, INDIGNATION, INDIGNERAD]
1) [jfr motsv. anv. i lat. o. eng.] (numera föga br.) filos. o. estet. i fråga om ngt sakligt: (grad af) värde l. förtjänst; stundom svårt att skilja från 4. Leopold 3: 357 (1794, 1816). Hvad den praktiska functionens dignitet beträffar, så bestämmes denna efter dess dignitet från den theoretiska sidan. Boström 1: 127 (c. 1830). Det inres prioritet (framför det yttre) och högre dignitet är idealismens både förutsättning och resultat. Geijer I. 5: 120 (1842). Nu förstod Pindaros att genom sin behandling gifva det i sig sjelft föga storartade ämnet (dvs. beprisandet af segervinnarna i de helleniska spelen) en patriotisk och moralisk dignitet och adel. V. F. Palmblad i Frey 1843, s. 158. Begagnas bilder, så måste de vara antingen förskönande, medförande dignitet, eller åskådliggörande, helst båda delarne. C. F. Bergstedt Därs. 1844, s. 287.
a) [jfr motsv. anv. i ä. t., eng., fr. o. lat.] (†) anseende, höghet, förnämhet, heder. För wår persones dignitetz eller höghetz skuld. G. I:s reg. 17: 625 (1545). Biscoperne .. (hafva) sig stor och otilbörlig dignitett och wyrdning tilägne[t]. Därs. 18: 619 (1547). Dhetta (dvs. inspektion m. m. af ”skolemästarna”) begärar man ingalunda till att församblingenes förmän förringha och theras myndighet och dignitet i någhon måttho förklena. RA 3: 525 (1595).
b) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] (numera knappast br.) stånd l. ämbete l. post l. tjänst l. värdighet l. titel l. rang o. d. hvarmed höghet l. heder l. anseende l. i allm. höga förmåner osv. äro förenade. Med mindre wår Kong:e Dignitet opå nytt, anthen aff andre begäres skulle eller platt affsagd bliffwe. G. I:s reg. 17: 341 (1545). Szå haffue Wij .. the personer ther till (dvs. till det andliga ståndet) skickelige och tiänlige, theres offitium och dignitet niuta latidt. Därs. 614. Så mången stålt, ährlig och Christen man, åff höge och ståtlige Digniteter, Stammer, Slechte och anseende. Därs. 18: 271 (1547). Här (dvs. emot döden) hielper .. ingen Konungzligh Högheet och Dignitet. Grubb Likpr. ö. Brita Clemetzd:r E 1 a (1616). Anndre, som uthi dhenn dignitet och kall uthi städherne ähre. Oxenst. brefv. 5: 271 (1624; om borgmästare). Att Wij upsättia dem till Adelig dignitet och wärdighet. Vg. fornm. tidskr. III. 1: 31 (1687). Clas Fleming, Riddare, och Friherre til Wijk ..; til sin dignitet Sweriges Rikes Marsk, Öfwerste-Amiral, och Lagman öfwer Vpland och alle Wester Norlanden. Peringskiöld Mon. upl. 52 (1710). På det Ordens högre Digniteter genom omeriterade Subjecter ej måtte råka i vanvördning och förackt. SP 1780, s. 11. — jfr: (†) Muftin och Nakib Effendi som äre the högste digniteter, och ibland them helige, (har storvesiren) förandrat, och satt sine favoriter i stället igen. Rålamb Constantin. resa 65 (1658, 1679).
3) [jfr motsv. anv. i ä. eng. o. ä. fr.] mat. storhet som utgör en produkt af ett antal lika storheter; jfr POTENS. När någon quantitet multipliceras med sig sielf en eller flera gångor, säges quantiteten, som då kallas en rot, vara uphögd til en dignitet (Potens). Palmquist Alg. 1: 12 (1745). Dignitetens exponent. Därs. Då ett gifvet tal multipliceras med sig sjelf, säges det upphöjas till en högre dignitet. Om talet multipliceras en gång med sig sjelf .., uppkommer andra digniteten eller talets qvadrat; .. Om åter talets andra dignitet multipliceras med det gifna talet .., uppkommer tredje digniteten eller talets kub. Zweigbergk Räkn. 170 (1839, 1861). Hvarje tal är första digniteten af sig sjelf; den andra digniteten af ett tal kallas qvadrat, den tredje kub och den fjerde biqvadrat. NF (1880).
4) i öfverförd l. bildlig anv. af 3: värde, potens, valör; stundom svårt att skilja från 1. Kemien höjer sig här (dvs. vid behandlingen af organiska ämnen) till en högre dignitet, om denna liknelse vid mathematiska föremål tillåtes mig. Berzelius Kemi 4: 14 (1827). Hjernan innesluter högsta digniteten af kemiska och physiska phenomen inom djurkroppen; men denna dignitet är för hög för att af oss uppnås. Därs. 6: 10 (1830). Så betraktade .. äro värdeföremålen mycket olika. .. Det är detta, som gifver de uti ett folks förmögenhet ingående värdeföremålen olika ekonomisk dignitet. Fahlbeck Sv:s nat.-förm. 61 (1890). Vi glömma aldrig dock, att redbarheten / Hos dig var höjd till högsta digniteten. Wirsén Ton. o. sägn. 136 (1893; i en dikt till en matematiker).
Ssgr: (2 b) DIGNITETS-GRAD. [jfr lat. altus dignitatis gradus] (†) värdighet. (Cassiodorus blef) aff berörde Konung (Teoderik) ifrån then ena Digniteets Gradhen til then andra vphögd, så at han bleff ifrån Tuchtemästare Embetet kallat til en Cantzeler, sedan til en Rådzherre. Schroderus Osiander 2: 15 (1635). —
(3) -PRODUKT103~02. produkt af storheter som äro digniteter af andra storheter. Björling Alg. 2: 1 (1862). —
(3) -TECKEN~20. tecken, bestående af en liten siffra (l. bokstaf) som skrifves i öfre kanten till höger om en kvantitet för att angifva till hvilken dignitet den är upphöjd; jfr -TAL. Lindblom Räknemet. 45 (1893). —
Spoiler title
Spoiler content