SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
DIKLINISK dikli4nisk, adj.1; adv. -T.
Ordformer
(diklinsk E. Fries i Bot. notiser 1857, s. 106 (tre ggr))
Etymologi
[jfr t. diklinisch, efter fr. dicline l. nylat. diclinis (se DIKLIN)]
bot. = DIKLIN, adj. Till de egentligen diklinska (växterna) räkna vi dem, hos hvilka han- och honblommor hafva olika bildning ... Som tillfälligt diklinska kan man anse alla, hos hvilka han- och honblommor fullkomligt likna hvarandra, ehuru endera af könen felslår. E. Fries i Bot. notiser 1857, s. 106. Konv.-lex. (1857). G. Dalin (1871).
Spoiler title
Spoiler content