SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
DIKLIN dikli4n, adj.; adv. -T; l. sbst. r.; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. dicline, adj. (Jussieu Gen. plant. XX (i handl. fr. 1789)), af nylat. diclinis, adj. o. sbst. (diclinia, af Linné Syst. nat. (1735) gifven sammanfattande benämning på växter tillhörande klasserna 21, 22, 23), af di- (se DI-) o. gr. κλίνη, ’sängkammare', säng (jfr KLINIK o. LÄNSTOL); jfr κλίνειν, luta, tr. o. intr. (jfr DIKLINISK, adj.2). — jfr MONOKLIN]
bot.
I. adj., om växt: som har enkönade blommor, vare sig hann- o. honblommor sitta på samma stånd l. på skilda stånd; skildkönad; om blomma: enkönad; jfr DIKLINISK, adj.1 E. Fries i Bot. notiser 1857, s. 106 (om växt). Hos gräsen äro .. blommorne till sin function diclina, (polygamiska), ehuru till utseendet hermaphrodita. Agardh Vextsyst. method. 86 (1858). Klyftan mellan de diklina växterna och de hermafrodita (monoklina) tyckes vid ett hastigt påseende vara mycket stor, men är det i sjelfva verket ej. NF 3: 1209 (1880). Forssell Inl. t. bot. Reg. (1888, 1899).
II. sbst.: diklin växt l. blomma. Hos de flesta dikliner äro han- och honblommor .. af lika byggnad. NF (1880). Är icke hermafroditens sjelfalstring mera ändamålsenlig än diklinens? Strindberg Utop. IV (1885).
Spoiler title
Spoiler content