DINERA dine4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[liksom t. dinieren, eng. dinner af fr. dîner, ffr. disner, urspr.: intaga dagens första mål, hvilket ord förutsätter ett vulgärlat. disjunare, eg.: upphöra att fasta, sammandraget af ett disjejunare, af dis-, itu, åtskils (jfr DI-), o. jejunus, fastande; jfr DEJEUNERA]
(herrskapsord) intaga (sin) diné, äta middag. Hans Maj:t hoppades kunna få dinera i .. (de franska prinsarnas) Sällskap, på Slottet i Tuileries. SP 1792, nr 191, s. 3. Vi dinerade här i skogen på en stor höjd i skuggan af lummiga bokar. Berzelius Reseant. 198 (1819). I eftermiddag kl. 4 är jag befalld till Rosendal att dinera hos H. K. H(öghet). Atterbom (1820) i 2 Saml. 27: 58. I sitt hem ”äter” man i all enkelhet sin middag och sin aftonmåltid, borta ”dinerar” och ”superar” man. E. H. Tegnér i Ydun 70 (1869). (Den gamla öfverstinnan) åt frukost kl. 12, dinerade kl. 5. Hedenstierna Fru W. 14 (1890). Ve dig bröllopspyntade tjädertupp, som dinerar på gröna barrknippen i cembrans topp. Hemberg Fr. Kola 191 (1902).
