DEJEUNERA deʃ1öne4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (deschönèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[liksom t. dejeunieren af fr. déjeuner, eg.: upphöra att fasta, af dé- (lat. dis, i tu, åtskils) o. jeun, af lat. jejunus, fastande, hungrig, tom osv. Med afs. på bet.-utvecklingen jfr eng. breakfast]
(bl. inom högre kretsar l. inom den s. k. societeten) intaga (sin) dejeuné, frukostera. Jag hoppas att herr Öfversten är så god och dejeunerar hos mig i morgon. Lindegren 3: 79(1807). Dalin(1850). NF(1879).
