DIOPTRISK diop4trisk (dio´ptrisk Weste), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. dioptrisch, eng. dioptric, dioptrical, fr. dioptrique; adj. till DIOPTRIK (resp. dess motsvarigheter i de främmande spr.) med bl. formell öfverensstämmelse med gr. διοπτρικός, som rör l. har afseende på användande af diopter]
fys. o. tekn. adj. till DIOPTRIK: som hör till l. angår dioptriken; särsk. om optisk apparat (som är baserad på ljusets brytning gm linser, refraktorer): refringerande, refraktions-; motsatt KATOPTRISK. Desse Dioptriske Telescoper äro någre fel underkastade för strålarnas åtskilliga (dvs. olika) brytning skul. Klingenstierna Musschenbroek 406 (1747). Dioptriska undersökningar. De Rogier Euler Bref 1: 157 (1786). De (på Huyghens tid) .. brukeliga dioptriska Tuberne. Litt.-tidn. 1795, s. 477. De optiska instrumenterna .. indelas först uti dioptriska och katoptriska, allt efter som deras hufvudsakliga beståndsdelar utgöras af blott linser eller äfven af speglar. Fock 1 Fys. 344 (1854, 1861). De olika brytande apparaternas dioptriska värde. A. Gullstrand i Nord. med. arkiv 1891, nr 9, s. 37. Vid Kullens fot anordnas en mindre vexelfyr. .. Fyrapparaten, som är dioptrisk af 4:e ordningen .. är inrymd uti en rund hvit fyrkur af jern. SD(L) 1898, nr 571, s. 2. — jfr KATA-DIOPTRISK.
