DIORITISK di1ωri4tisk l. -å- l. -o-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. dioritisch, eng. dioritic, fr. dioritique]
adj. till DIORIT.Jernk. annal. 1832,Bih. s. 108. I en .. synbart tät dioritisk grundmassa finnas utbildade tydliga .. korn af plagioklas .. eller hornblende. NF 3: 1237(1880; om dioritporfyr). Dioritiska bergarter. J. J. Sederholm i Atlas ö. Finl. 3: 7(1899).
