publicerad: 1915
DIOPTER diop4ter (dio´pter Weste, diå´pptr Dalin), r. l. m. (m. Weste, Dalin (1850), Kindblad (1870), Lundell); best. -n; pl. -trar ((†) -trer Rålamb 1: 87 (1690), Brauner Tankar om åker 116 (1752) m. fl.).
1) (i fackspr., i sht landtmät., astr., matem., fys., tekn.) med syftspringa l. syfthål försedd skifva hvilken (vanl. jämte en annan likartad, men försedd med hår, resp. hårkors) användes för att sikta på en punkt (bestämma en syftlinje, kollimationsaxel); siktskifva, syftskifva. Desza Twå Tekn (”fram-” o. ”bak-tecknet”) skola (vid jordmätningar) synas genom Dioptrerna då jag seer först genom den ena och sedan den andra (ändan) af Linealen. Rålamb 1: 87 (1690). Agner Örtug. Y 2 a (i handl. fr. 1725). Utom dessa sigtningsmedel (korn o. sikte på en bössa) har man i sednare tider med utmärkt fördel tillagt en diopter. Den anbringas på kolfven och har formen af ett segment af en sfer, som midti är genomborradt med ett hål ej gröfre än en synåls-spets. Swederus Jagt 10 (1832). På hvardera ändan (af landtmäteritaflan) äro Dioptrar (syftskifvor) .. af ungefär 4 tums längd. Alreik Landtmät. 59 (1843). På (asimutkompass-)dosans kant finnas två midt emot hvarandra belägna dioptrar .., den ene försedd med en vertikal sigtskåra, den andre med en vertikalt spänd tråd. NF 1: 1381 (1876). 2 Uppf. b. 10: 381 (1907). — jfr LANDTMÄTAR(E)-, MARKSCHEIDER-, OBJEKTIV-, OKULAR-DIOPTER m. fl.
2) landtmät., astr., matem., fys., tekn. mätningsinstrument bestående af tvenne siktskifvor l. dioptrar (i bet. 1) samt af en arm hvarpå de äro anbragta; diopterlinjal. En simpel linial kan brukas till diopter. Akrell Recogn. 65 (1813). En diopter är icke annat än en lineal, som vid sina båda ändar är försedd med så kallade sigten. Lindhagen Astr. 57 (1858). Dioptern består utaf två delar. okular och objektiv. .. Vanligtvis äro okularet och objektivet fast förenade medelst en linial. Andersson Geod. mätn. 24 (1876). De till haubitsen hörande riktmedlen äro: diopter, gradskifva med visare (osv.). Beskr. ö. fästn.- o. pos.-artill. I. 9—10: 81 (1895). (Astronomiska) Dioptern består af tvenne skifvor, som äro fästade i hvardera ändan af en staf och som på exakt samma höjd öfver underlaget äro försedda med ett cirkelformigt hål. 2 NF 2: 287 (1904). Dioptrar användes (af astronomerna) under hela medeltiden, tills de undanträngdes af tuber med hårkors. Därs.
3) [jfr motsv. anv. i t., ä. eng., fr. o. nylat. Jfr äfv. gr. διόπτρα i likartad anv. (Galenus)] (föga br.) med. särsk. kir. ett slags lifmoderspegel. Conv.-lex. (1821). Dalin (1850). Kindblad (1870).
Ssgr (i allm. till 1): DIOPTER-KOMPASS030~02. med tvenne dioptrar försedd kompass; jfr ASIMUT-KOMPASS. Jernk. annal. 1839, s. 265. —
(2) -KORS~2. landtmät. ett slags landtmätarinstrument bestående af tvenne vinkelrätt emot hvarandra fästade diopterlinjaler. Alreik Landtmät. 116 (1843). —
-LINJAL~02. = DIOPTER 2. Serenius (1734; under label). Et Afvägnings-Instrument med Diopter-Lineal. SP 1780, s. 404. Alreik Landtmät. 63 (1843). Strindberg Hafsb. 145 (1890). —
-SIKTE~20. De viktigaste af gamla tidens instrument med dioptersikten voro armillarsfär .., astrolabium, kvadrant och sextant. 2 NF 2: 287 (1904). särsk. om dylikt sikte på gevär l. kanoner. Dioptersigte, ett vid kulgevär begagnadt utmärkt sigte, med fin lodrät nedskärning. Källström Jagt 198 (1850, 1861). Hahr Handb. f. jäg. 1: 97 (1866). Kanonerna skulle förses med två dioptersikten så att en man skötte höjd- och en annan sidoriktningen. Tidskr. i sjöv. 1905, s. 573. —
-TUB~2. landtmät. landtmätarinstrument bestående af tub med syftspringa o. hår; äfv. om distanstub. Lundberg Fältmätn. 21 (1904).
Spoiler title
Spoiler content