DIPSOMANI dip1somani4 l. -å- l. -ω-, r. (l. f.); best. -en, äfv. -n.
Etymologi
[af t. dipsomanie; jfr eng. o. nylat. dipsomania, fr. dipsomanie, af gr. δίψα, törst, o. μανία (se MANI; jfr KLEPTOMANI). Ordet är bildadt (1819) af tysken C. F. Hufeland ss. motsvarighet till t. trunksucht]
i sht med. viss sjukdom som yttrar sig i ett (periodvis uppträdande) oemotståndligt begär att berusa sig; jfr SUPERI-DRIFT. Wistrand Forens. med. 119 (1838). Denna sinnessjukdom, hvars egenartade kännetecken skulle vara, ett oemotståndligt begär, en okufvelig drift, att supa och supa sig full, har man kallat dipsomani. Huss Alcohol. 1: 152 (1849). Duodec. sanal. (1885).
