DISPROPORTION dis1prωportʃω4n, äfv. -pro-, sällan -prå-, l. -porʃω4n, l. 01— (disproportio´n Weste; disspropårrtschón Dalin), r. (f. Dalin(1850), Lundell m. fl.; m. Weste); best. -en, ä. o. hvard. i mellersta o. norra Sv. äfv. = (Fennia XVI. 2: 53(i handl. fr. 1756)); pl. -er.
Etymologi
[jfr holl. disproportie, t., eng. o. fr. disproportion; af lat. dis-, itu, isär, åtskils, här med upphäfvande bet. (jfr DI-), o. PROPORTION]
brist på öfverensstämmelse (proportion, harmoni, symmetri) i yttre l. inre afs. mellan ting l. delar af samma ting, omotsvarighet, missförhållande. Den olikhet och disproportion, som skiedt vid utdelningen af .. (understöds-)medel. 2 RARP 4: 503(1727). Bedröfvande reflexioner öfver den förmärkta stora disproportion mellan landets vidd och invånarnes antal. Fennia XVI. 2: 53(i handl. fr. 1756). All Passion .. är en disproportion. Thorild 3: 289(1794). En man som rider på en åsna har någonting löjligt genom disproportionen mellan den ridande och djuret. Estlander Konst. hist. 127(1867). Säkert råder det hos eder, såsom hos många, en stor disproportion mellan den yttre och inre bildningen. Rudin Ord t. ungd. 1: 92(1889, 1894).
