DISPUTAX, adj. i subst. anv.
Etymologi
[jfr dan. o. t. disputax, bildadt af lat. disputare (se DISPUTERA) efter mönster af t. ex. lat. pugnax, audax (jfr äfv. sådana ordbildn. i munklat. som timax, ignorax)]
(†) grälsjuk l. trätlysten person. Tå een Disputax fram komma will, / Jagh stoppar honom strax munden till. Brasck Förl. son. E 4 b (1645).
