DISTIKON dis4tikon, äfv. 302 (di`sstikånn Dalin), n.; best. distikonet4010 resp. 3020 l. distiket; pl. distiker l. distika l. =.
Ordformer
(till medlet af 1800-talet skrifvet distichon)
Etymologi
[jfr dan. o. t. distichon, eng. distich, fr. distique, af lat. distichon, af gr. δίστιχον, tvårading, strof bestående af två versrader, n. sg. af adj. δίστιχος, tvåradig (jfr DISTIKISK), af δι- (se DI-) o. στίχος, linje, versrad (jfr STIKISK), af στείχειν, stiga (jfr d. o.). — Distiker skrefvos först af den gr. skalden Kallinos från Efesos på 600-talet f. Kr.]
metr. strofform bestående af tvenne, ofta olika byggda verser, dubbelvers, verspar, tvårading; i sht om verspar, bestående af en hexameter o. en s. k. pentameter. Elegiskt distikon. Epodiskt distikon. Georg Stiernhielm var den förste som skref distiker på svenska. (Bref) Till Dionisium (Beurreus), att han ställer någre disticha och öffverskriffter utöffver .. hertig Erichz, fröcken Catherines och fröcken Cicilies abconterfachturer (dvs. porträtt). G. I:s reg. 26: 785 (1556). Björnståhl Resa 1: 228 (1771). Pentametern nyttjas icke gerna ensam, utan utgör i förening med hexametern en inom sig sjelf afrundad period, kallad distichon, hvarmed tanken merendels fulländar sig. V. F. Palmblad i Phosph. 1811, s. 536. Något sentenslikt Distichon på Alexandriner. Hammarsköld Sv. vitt. 2: 63 (1819). Epigrammet, för hvilket det elegiska distichon utgjorde en omtyckt form. Alexanderson Gr. metr. 83 (1877). Archilochus (har) sammansatt epodiska disticha af versmått, hörande till olika taktarter, så att antingen en daktylisk vers följer på en jambisk eller tvärtom en jambisk på en daktylisk. Därs. 243. ”Sången är af sorg upprunnen, men af sång är glädje vunnen”, säger ett finskt distikon. Ahrenberg Män 5: 243 (1910).
Ssgr: A (numera knappast br.): DISTIK-FORM 30~2, se B.
B: DISTIKON-FORM300~2. (distich-) Elegien .. är (icke) uteslutande bunden vid den antika distichformen, som dock alltid kläder henne bäst. C. W. Böttiger i Frey 1846, s. 88. —
