publicerad: 1918
DITO di3tω2, äfv. di4tω, oböjl. ersättningsord af obestämbar ordklass, äfv. adv. Anm. Undantagsvis kan ordet antaga en mera tydligt substantivisk natur, o. ngn gg förekomma äfv. böjda former (se 4 d o. anm. till 4).
Ordformer
(dito Stiernman Com. 1: 357 (1589) osv. djto RARP 1: 22 (1627). ditto Oxenst. brefv. 11: 731 m. fl. st. (1640), Weste (1807), Sturzen-Becker 2: 80 (1861). detto Åstrand 1: 181 (1855), Ekbohrn Främ. ord (1904), hos båda bl. ss. alternativ form. — I skrift förkortas ordet ofta till d:o, do)
Etymologi
[liksom d. dito, ditto, t. dito (ditto, detto), eng. ditto af. ä. it. ditto, it. detto i motsv. anv., eg.: det nu sagda, p. pf. af dire, säga, motsv. lat. dictus, -um, p. pf. af dicere (jfr DIKTA, v.1, EDIKT o. TE, v.)]
1) [jfr motsv. anv. i ä. t., ä. eng. o. ä. it.] (i sht kansl., †) ersättande ett i det föregående nämndt månadsnamn l. datum jämte månadsnamn: nämnda månad, samma månad; samma datum o. månad, samma dag. Dito insende den Dansche Agenten ett försegledt bref. RP 1: 2 (1622). I mårgon som är den 18. dito (dvs. januari). RARP 1: 12 (1627). Den 4 dito. Publ. handl. 9: 883 (1772).
2) [jfr motsv. anv. i (ä.) it.] (i sht kansl., †; se dock slutet) syftande tillbaka på ngt i det föregående nämndt, i adjektivisk anv.: sagd(a), (nyss) nämnd(a), ofvannämnd(a), samma. HSH 31: 488 (1663). Det är nu 5 åhr, sedhan M(agister) Simon senast war Decanus, och effter dito åhrens förlåpp plägar han mest komma der till. Consist. acad. Abo. ä. prot. 3: 238 (1667). Dito Nils på Hallatorpet. Växiö domk. akt. 1683, nr 207. (Gården) Weeka i Dito Sochn. Därs. 1696, nr 511. — särsk. (numera knappast br. utom i Finl.) i uttr. dito dato, samma datum. Vij .. måste .. hålla strand till d(e)n 19 (Juli) .. Dito Dato Säglade vij hela Natten på Åhlands haf. S. Löfvingh (1730) i Handl. Finl. öden 1: 416. Publ. handl. 8: 7734 (1774). (i Finl.) i öfverförd anv.: likaså, instämmer; jfr dito dito i samma anv.
3) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] i förteckningar, längder, räkningar, fakturor, protokoll o. d., ersättande ett strax förut nämndt, ofta också (rakt) ofvanför stående ord (l. ssgsled) l. uttr. hvilket som hälst; äfv. upprepadt (jfr 4 f samt språkprof under 5), hvarvid hvarje dito syftar på en viss, särskild uppgift i det föregående. Af huar tunna .. Lybst (mjöd skall i accis betalas) ... tre ortz daler (Af hvar tunna) Sundst ... dito. Stiernman Com. 1: 357 (1589). Fijna toflor ... paar 15 .. Dito karpusser ... st(ycke)r 20. Oxenst. brefv. 11: 690 (1637). Messingstappar ... (stycken) 3 .. Dito liussestakar (stycken) 4. Därs. 777 (1640). Ofwann(ämn)de volunteur (sorterar) icke .. under Landz-Iurisdictionen, uthan i stället under Kongl. Ammiralitetzdito. Växiö domk. akt. 1695, s. 37. Utdrag af .. Akademins Dagbok d. 18 Mart. 1794. Dito dito den 17 Martii 1795. VittAH 7: Innehåll (1802). För 1 Last Hvete betalas 10 procent mer i frakt än för 1 Last Råg. — 1 dito Råg dito 20 dito mer än för Hafre. Synnerberg Cont. 11 (1813; i orig. står ordet omedelbart under de ord det ersätter). Förlust å parkens och trädgårdens konto 7,643: 53. Dito å svanornas dito .. 257: —. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1910, s. 10.
4) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] i friare anv., såväl i skriftspr. som (ofta halft skämts.) i ledigare spr., ersättande ett i det föregående sammanhanget stående ord (l. ssgsled) (mera sällan dock ett v.) l. uttr.: af samma slag l. sort; sådan, dylik; detsamma. Swafwel gohlt (sublimat) .. medh sale scabiosæ. dito medh sale salviæ ... Sal tanaceti medh dito. Hiärne Förb. 55 (1706). Der stod nu kungen mot en vägg, / Med gråa hår och dito skägg. Stenhammar 144 (1794; i parodisk framställning). Et stycke ditto, idem. Weste (1807). Der jagas gässen bort, dito grisarne. C. F. Dahlgren 4: 266 (1831). En mjuk qvinnohand, som lägges i en fast och manlig dito. S. M. von Knorring i Nordstjernan 1844, s. 18. Fem à sex timmars konsistorium i veckan, tjugo timmars lektioner i dito. G. Wennerberg (1859) hos Taube Wennerberg 2: 219. Under första veckan i Stockholm lät hon skriva in sig i .. en dansklubb och en tennis dito. Blomberg Övergångstider 78 (1915). — särsk.
a) med efterställdt räkneord, numera ofta för språkkänslan (i enskilda fall måhända också för förf.) snarast hörande till 5. Bellman 2: 15 (1769). Nå välan! så tag dig då en sup: / Tag dig se'n dito en, dito två, dito tre, / Så dör du nöjdare. Dens. 4: 50 (1791). En spik borde han slå upp på väggen för sin hatt, och dito en vid sängen för skoborsten. C. F. Dahlgren 4: 126 (1831).
b) (†) i uttr. af samma dito, af samma slag. Ett annart aff samma dito ock här nyligen förelupet ähr om en jungfru, som en hustrus börda hade till att dragas med. Ekeblad Bref 1: 134 (1652; jämfördt med handskr.).
c) (hvard., †) i uttr. ett stycke dito i öfverförd anv.: ett stycke af ”samma vara”, en person af ”samma kaliber” l. ”samma ull”; ss. svar ung. liktydigt med: rätt träffadt, du sade det, ditåt lutar det; i än mer själfständig bet., om person: (föraktlig) persedel, ”gök” o. d.; jfr anm. nedan. Hvad är det för et stycke ditto? quelle espèce d'homme est — celà? Där är et stycke ditto, en voici de la même cuvée. Weste (1807). Säg, är Horatio här? Horatio. Ett stycke dito. Hagberg Shaksp. 1: 272 (1847; eng. A piece of him). Dalin (1850).
d) (mindre br.) i pl. I Danmark finnes (inom musiken) .. flere producerande konstnärer, större och flere reproducerande ditos. SDS 1901, nr 61, s. 3. Bättre att ha en riktigt styf despot .. än alla dessa små diton, som göra hvad alla oroslymlarna vilja. Larsson Åt solsidan 6 (1910).
e) (hvard., föga br.) i uttr. en dito med mässingsskrufvar l. med (mässings)beslag, oeg.: en till af samma sort, men ännu bättre l. starkare l. värre osv.; äfv. ss. ett kraftigt instämmande.
f) upprepadt: dito dito (jfr under 3, 5).
α) med hvarje dito syftande på sin särskilda uppgift i det föreg. (jfr språkprof under 3). I fall man .. ville säga, att den Tungusiske Skalden och Konstdomaren Markall förhåller sig till den Svenska dito, dito Wallmark, såsom (osv.). Markalls sömnl. nätter 1: 4 (1820). Nyboms ståtliga Sturmund Drangdikter och Talis Qualis' dito dito. H. Lindgren i Verdandi 1889, s. 45.
β) utan dubbel syftning, med på sin höjd ngt förstärkande innebörd. Min kusin är en toka, och du en dito dito. Hagberg Shaksp. 2: 71 (1847). Hvilka .. skulle vara dina medtäflare (till platsen ss. museiintendent)? .. Mandelgren? Konservatorsämne. Boklund? Dito, dito. F. W. Scholander (1861) hos Taube Wennerberg 2: 232.
Anm. till 4. Skämts. o. starkt hvard. kan dito ha en mer l. mindre själfständig, ehuru halft obestämd substantivisk bet. sådan som den under b, c nämnda; ordet kan då öfversättas ung. med: ”figur”, prisse, kurre, gynnare, gök, ”prick”; t. ex. Du är mig allt en fin dito; likaså ss. senare ssgsled: Han är visst en så'n där konstnärsdito, en målardito o. d. Liknande anv. i fråga om sak: (Han) gaf fan i kontoret och startade en agenturdito. Engström Äfventyr 22 (1908). I vissa fall är anv. af eufemistisk natur, t. ex. Du är allt en riktig jubeldito, dvs. ’jubelidiot'; likaså om sak l. förhållande: Jaså (har du blifvit) konsul, jo jag tackar jag! Det är inte bara råttdito det! Engström Äfventyr 21 (1908).
5) [jfr motsv. anv. i t.] adv.: på samma sätt, sammalunda, likaledes, likaså; jfr ITEM; stundom [jfr upprepade hälsningar o. d. ss. god dag, god dag, adjö, adjö] upprepadt, åtm. ursprungl. med förstärkande innebörd. Godt nytt år. (Svar:) Dito, dito; jfr 4 f β. Han påstås och wara något liumhörd ..; dito är han lijka som icke fullsnäll (dvs. inte rätt klok). Växiö domk. akt. 1697, nr 457. Siu gode Män (ha) .. berättat mig, at mina ark aldeles förändrat dem .. i sina ämbeten och upförande ... Fyra för detta oordentliga och tanklösa Fruer ha giordt detsamma .. Item två Phantaster, .. dito en girigbuk .. En Smulgråt dito. Dalin Arg. 2: 225 (1734, 1754). Tjenere, tjenere, min Herr Multiplex! .. (Svar:) Dito, dito, min Herr Moses! Kexel 1: 280 (1790; yttradt af en bokhållare); jfr 4 f β. Äfven jag har ett par ögon och dito en smula hjärta. Fahlcrantz Kyrkoherden 95 (1907).
Ssg: (3) DITO-TECKEN. (föga br.) tecken (,, l. —) som i skrift l. tryck sättes under ett ord, i sht ett namn, i st. f. att upprepa det. Linder Regl. 83 (1886).
Spoiler title
Spoiler content