DJUPNING jɯ3pniŋ2 (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till DJUPA; äfv. mer l. mindre konkret.
1) [jfr t. tiefung i motsv. anv.] (†) fördjupning, sänka; jfr DJUPA 2. De diupningar under Horizonten, såsom Grafwens Båttn, brukar man (på kartor utmärka) medh lösa och enkla Linior. Rålamb 8: 25 (1691).
2) tekn. motsv. DJUPA 3; ss. konkret: fördjupning. Så ofta en grund djupning görs, kan ett enda slag (af slagpressen) gjöra tilfyllest. C. Polhem (c. 1710) hos König Mec. 162. — särsk. om drifning i inskränkt bem. Man arbetar (vid hamring på fri hand) .. dels från midten mot kanten af arbetet, hvilket kallas ”djupning”, dels från kanten emot midten, ”uppdragning”. 2 Uppf. b. 6: 576 (1904).
